Aftonbladet – 23 april 1855, sida 2

Fru T. var visst icke i intellecktuelt af. seende rikt begåfvad, men hon var ej in. skränktare än mångtusende andra, hvilka upptagas bland snillenas kategori, och hon egde ganska ofta omdömen som vittnade både om ett sundt förstånd och en tänkande ande. — Men det oaktadt hade det ej tillåtits henne bestämma öfver sin dotters uppfostian. — För ett år sedan var Aurora hemkommen från en pension i Abo hvarest hon, utan att en enda gång under tiden besöka sitt föräldr hem, vistats i fem år. Fadern hade hvar sommar HKelsat på sin dotter, men modren ej en enda gång, under denna för saknaden icke obetydIga tidrymd, omfamnat sitt barn. Slutligen hemkom Aurora som ett fulländadt fruntimmer; hon pratade och slamrade fransyska, men kunde ej skrifva en enda korrekt fransk rad, ännu mindre en svensk; hennes handstil hade en förvillande likhet med den mindre stil man ser på engelska förskrifter, men denna vackra bokstafsskriff var stafvad på det mest förvridna sätt; der hon borde skrifva e satte hon ä och så vidare; uppställningen af sjelfva meningarna Var Om möjligt ännu mera oriktig. Hon medförde tvenne stora ritböcker i eleganta röda maroquinsband, på hvilka hennes namn i förgyllda bokstäfver skyldrade på permen; bladen derinom voro fullkladdade med blommor, foglar, träd, hus m. m. gå i blyerts som svartkrita, tusch och aquarell, men till all lycka stod namnet på förenålet rederst på hvar sida. hvilket förekom misstag som i annat fall varit oundvikliga. Hvad man lade för henne spelade hon på klaver, men utan takt och utan smak. Af hennes handarbeten suto tvenne stora taflor,infattade i förgylda ramar, och briljerade på den ljusblå förmaksväggen; dessa voro broderade med schattersöm föreställande alla fyra elementerna: luften, jorden, vattnet och elden, ty med otrolig möda hade hennes synål på en at dessa taflor skapat ett brinnande -hus hvilket mången olärd trodde vara en väderqvarn. Hon hade utider dessa fem år genomgått på franska, ett vidlyftigt verk,