Aftonbladet – 23 april 1855, sida 1

MAJDAGARNE PÅ ÅLAND 1808. ; Historisk novell AF PILGRIMEN ). EfFru Gummeri små inkomster voro tillräckliga för hennes inskränkta behof, och beredde hon sig genom sin kunskap i medicinen mången liten sparpenning. Afståndet mellan henne och hennes barn var ej längre, än att hon ofta hade tillfälle att besöka dem. Innan vi afsluta detta kapitel vilja vi för läsaren närmare utveckla Helenas karakter. Den. företedde många skiftningar, många motsägelser. Hon var svag och hou var stark, hon var lugn och hon var lidelsefull. Uppriktig i ordets djupaste bemärkelse, yttrade hon aldrig en tanke som hon icke egde, men många tankar uppstodo i hennes själ som hon aldrig yppade (så vida hon ej blef uppfördrad att AN ej en gång för sin make. Ett oaflåtligt sökande efter det rätta, en ständig kamp med de fel som lågo i hennes lynne, var, att vi så må säga, det framstående i hennes karakter. Hon hade ett i alla afseenden godt minne, och hade hon en gång blifvit sårad, förlät hon det väl, men glömde det icke. Misstankar hade lätt att bana sig väg till hennes bjerta, men hon bemödade sig på det omsorgsfullaste, icke af försigtighet, utan af christlig käörlek, att dölja dem för alla, synnerligast för de personer som uppväckt desamma... Hon var icke i stånd-att förgäta att henneg svärmor önskat: sin son en annan maka. Kärleken till henneg man hade gedan barndomen vigjort så att säga grundelementet i nennes pjäl; Hon var, svärisjuk om hans kärlek, och den enda meå hvilken hon delade densamma var hang mor. Utan skil föreställde hon sig ofta alt modren var honom kärare än hustrun, och denna inbillning, som hon försökte att dölja för Henrik, utgjorde enda törntaggen i deras äktenskap, Ingen qvinna kunde. vara —) Se A..B.in:o.91 och. 92,