Aftonbladet – 21 april 1855, sida 2

Henrik begaf sig till akademien erhöll ban sjelf fullt medvetande af sin känsla för He Jena. Icke utan oro mottog modren soneiis förtroende.---Det var. ejblott -en sviken förboppning som nedslog hennes sinne... Helena egde ingenting, och fru Hults enda årliga inkomst utgjordes af en liten pension. som bon uppbar efter sin man. Fru Gummerus fruktade för sin son det sorgliga inflytande som fattigdomen vanligtvis eger öfver familjelifvet. Att-vilja-öfvertala honom, -då -hans hjerta klappade för en annan, att ingå den förbindelse hon önskat, var både stridande mot hennes: grundsatser och hennes ömhet försin son; ock-ej heller hade hon hjerta neka honom att uppenbära sin kärlek:för dess föremål; men som Helena hade : anledning: misstänka fru Guvimeri afsigter och önskningar i-anseende till Henrik, gaf hon den -sednare ett vägrande svar. Tiden förflöt; utan någon öfverenskommelse förblefvo: de hvarandra trogna, och var den unge Gummeri kärlek för Heleha honom en afledare från många förvillelsör. Då han 1799 blef prestvigd, missiverades han som adjunkt till pastor I Lemlands församlig på Åland. Modren, som omöjligt kunde på så långt afstånd lefvaskild från sin son, sålde sin lilla fastighet och for öfver hafvet till sistnämnde ö, fast besluten att hvart Henrik flyttade följa honom. Under tiden dog Helenas mor; hon stod nu. allena i verlden utan stöd, utan skydd; då den unge presten mottog dödspösten begärde han genast tjenstledighet och reste öfver till Finland, försedd med ett egenhändigt bref från sin mor, i-hvilket. den sistnämda i de . hjertligaste uttryck bad Helena samtycka till hennes sons sällhet. Henrik Gummerus hade. mottagit ett litet testamente af sin nu