Aftonbladet – 21 april 1855, sida 1

sens? dödovars mindre bitter, än de stunder : vi hyss upplefvat. HöänrikJohan! Gummerusiwarivid iden itidpunkt utder kvilkervi förlagt vår berättelse, 34 årydännu haderkan icke hunnitsöfverfara der långsanima? tröttande adjunktvägen pimen hansgäf raturön glada, frimodiga lynneoch hans huslige lycka jeminäde alla svårigheter, bortplockade alla törnend oh sonsb Han vår född iFinlandy ivenscliten kapellförsamling tillhörig häns fader; vidnyssfyllda sex år förlorade han detta sittsnaturligastöd. Hän uppvexte i fattigdomensskötesoch sin första undervisning mottog: hän saf sin! mor, hvilken han hade ätt tacka försutvecklingen af det rfeligiösö sinnelag som utgjorde grunddraget ihans kerakter: oDommsilor Fru Gutinmerus hade af-en i kapellförsamlingen boende förmögen mah erbållit-ett fjerdedels Hemma till sin och sitt barhs försorg; för derav: anspråkslösa behof: var denna torfva tillräcklig;men något möra:fördrades; gössen beköfde undervisting? och :dörtill:förslogo ej deras? små itkomster. Egande-emn brinnande törst efter kunskaper, läste han allt hvad: han öfverköm, och som litengosse satt han: och vallade (för ätt inbringa några skillingat till sin fåttiga mor) grannens får; och det hände mer än en gång att banoförsänkt i sin: läsning ej märkte att djuren; då grinden öppnades, sprungo ifrån honom. Svenska; historien var hansvälsklingsstudium; alla djerfva, alla störartädedrag anslögo hans sinneö Carl XII tar häns kjelte, ochi sin barnsliga entösiastna gret kan rhången tår öfver attsicke hafva värit föddrutider: denne sagolikekonungs tid. En i moraliskt afseende vackrare barndom än Henrik Gummeri har skalden i sina qväden aldrig besjungit; ingen: osanning. utgick någonsin från hans läppar; hans mors