Aftonbladet – 21 april 1855, sida 1

Jag smickrade mig med; sade han, icke utan en viss sträfhet i rösten, batt duicke skulle sätta i fråga att dinman bad dig om något, som vore i strid med dittsåmvete. Jag ville bedjå dig), fillade han, lemna mig dina brudstrumpeband: : Hvad vill du med dem? frågade hon. Det säger jag icke, men jag måste hafva dem,, sade han med en på en gång öm och befallande ton. Bål I Nu öppnade hon en låda, och ur densam: ma uttog hon tvenne långa, mörkröda, breda sammetsband, som hon räckte sin man. Du måste äfven vara god sy ihop dem. Hon gjorde så. : Och nu, farväl min hölda Helena, sade han, omfamnande henne; var obekymrad för din makes andliga väl; i detfia stund Töper det, vill Gud, ingen fara. Ännu enbön . 4 ingen svartsjuka på min mör! Ir mig, att mitt hjerta icke för hennes skull gör dig någon orätt.p Be 4 M Helena försökte svara; men det Var som om hennes tunga i hast blifvit biinden? k Slitande sig ur hennes fårhn,ylufade han sig sedan öfver vaggan och kysste barHet, som Vaket låg i densamma, och lemnade skyndsamt rummet. , 419 ETEN OMIT NS SEO BR SrametequRtel jag Majqvällen var särdeles blidg några strös möln syntes här och hvar på hbimlahvalfvets azurfärgåde botten; och den skönaste aftons roddad satt vid hötisöntens randy Xsom ! ett af den tigdgående solen qvarlemnadtominne Anländ till Ardns boning, fäste Gwhmerus sabtln vid sir, sida begagnandede: mörkröda samimetsbandeno till pehäng?yr stivesnon ms Emellertid uppbröt, just som klockan slog ) Adjunkten Gummeri krigsmundering utgjordes af en gammal sabel och ett gehäng, bestående af ett rödt strumpband.