Aftonbladet – 20 april 1855, sida 2

ster och ingalunda tillhörde de hvardagliga man möter här i lifvet. Det var icke utan att han hyste en viss farhåga att hon. skulle ogilla hans beslut, och ehuru detsamma ej derigew nom rubbades eller kom honom en minut att vackla, erfor han dock en tryckande känsla som han förgäfves sökte att bekämpa. När han klockan 6 på eftermiddagen återkom till sitt hem hade hans hustru slutat sitt husliga bestyr; Makarnes sängkammare var belägen dörr om dörr med hans arbetsrum. Helena satt på en pall vid sitt späda barns vagga, som hon vidrörde med sin fot, nnder det att hon med en sång försökte att söfva den lilla. Sakta inträdde Gummerus, men likväl ej så sakta att ej Helena hörde hönom; hon vände sig om och såg på honom med den vackra blick som vanligtvis utgjorde hennes välkomsthelsbing till: sin make. Men vid åsynen af sabeln, han höll i sin Hand; utropade hon: sHvad i all verlden skall du med den der? Jag tror att hon redan somnat? säde mannen, betraktande barnet. Jar, svarade Helena, då i detsamma en fjortonårig flicka inträdde: j Låt Lovisa intaga din plats vid vaggan, och kom du med mig i min kammare, så skall jag besvara din fråga. De åtföljdes in i madnens srbetsrum. Prestmannen Gummerus, hvars hela väsende var en PEN af hans öppna, från all förställning skilda karakter, sade-henne utan några förberedelser verkliga förhållahdet. Den friska färgen på hennes kinder bortsopades genast; då hennes svigtande knän knappast kunde bära henne, nedsjönk hon i den lilla skinnbeklädda soffan. Hennes darrande läppar öppnade sig ej till ett enda ord. : (Porte. följer.)