Aftonbladet – 20 april 1855, sida 2

spetsen för dem, skall det lifva deras mod. Icke fölle det mig in att som prest, ,såvida någon annan vore att tillgå, gripa till vapen; men nöden hear ingen lag. I Guds namn gär jag åstad, sade han energiskt. Jag hoppas att Gud skall stå mig bi I:ka väl nu som när jag från predikstolen förkunnar hans ord.o Hvem skall predika om söndag ? Prosten skulle i alla fall uppträda i högmässan; jag ber informatorn p Sonröda predika ottesången, han skall få begagna min predikan som jag färdigskrifver i afton. Nå ja låtom oss följas åt. Jag ger bror rätt och vördar nu som alltid brors grundsatser och handlingssätt. Gud vare med 088 ! aJag behöfde en sabel, inföll Gummerus. Nu räckte honom Aråna en gammal sabel. I morgon afton, klockan 8, sade Gummerus och lemnade sin vän. Gummerus vandrade tillbaka till sin boning; en, börda hvilade på hans hjerta. Det finnes vissa smärtor liksom vissa fröjder som vi helst behålla för oss sjelfva. En instinkt säger oss, att måbända en annan, om vi insläppte honom i vårt hjertas tillslutna kammare, skulle antingen missförstå eller bele oss, och dessutom synes oss denna smärta, denna fröjd oss allt för nära, alltför helig för att gifvas till pris åt andras blickar och omdömen. I det ögonblick då Gummerus, i Arens rum, tog det afgörande beslutet, var det en tanke hvilken som en svartalf in-mög sig i hans bröst. Det var tanken på — Helena. Det var ej den från henne kortare eller länre skilasmessan som väckte hans oro, ej eller fruktan att hon genom detta hans vågs.mma företag möjligtvis skulle blifva enka; nej, det var kännedomen af hans hustrus karakter som, ehuru ren, skön. och älsklig, dock företedde en blandning af sällsamma kontra