Aftonbladet – 20 april 1855, sida 2

för att bindra ryssarne från att samla sig och lemna ön, och sedan vore det meningen att i hvar socken der de inqvarterat sig öfverrumpla dem. I morgon afton ämnar jag med ett helt parti bönder marschera till Strömsvik i Jomala socken för att hos den räfven T. gripa högste befälhafvaren som der tagit herberge.n Hvad säga bönderna ? Det finns ingen enda bonde på sjelfva Åland, och säkert icke heller på de andra öarne, som ej är färdig att gjuta sin sista blodsdroppa till landets befrielse.n Den som af denna tappra bondskara kunde bida en militärkår ! Ja, men de måste hafva anförare. Efter några minuters eftersinnande, eller snarare efter .en kort tyst bön, svarade Gummerus: Du och jag blifva anförare ls Bror ? Just jag.s i Arns ögon mätte presten från hufvud till fot. Du ser på min svarta rock, återtog Gummerus, men äro icke vi prestor Christi stridsmän ? tillade han med djupt allvar i blick och rös:. Joi andligt afseende,; afbröt Aren. Hvad kallar du andligt, hvad. kallar du verldsligt? återtog Gummerus i samma ton; känner du icke,, (han förde handen mot sitt bröst), att mellan det andliga-. och verldsliga,, då det är fråga om våra. pligter, är ett nära samband. Gud är icke allenast himlarnes uten äfven jordens herre. All jorden är hans. Det är hans uttryckliga vilja att vi, hvar och en i vår stad, skola försvara den torfva som vi. enligt hans skickelse bebo. Hvem skall väl biaderna lita till; om icke till deras prest? Går han i farans stund i