Aftonbladet – 19 april 1855, sida 2

ordnades tjensteällgganden, som han sjelt handlagt dem under sin genomgångna gradpassering. Här är förhållandet sundt och sådant det bör vara; den underordnade ser på en gång den främste i rang och åen främste i embetemannavetande. Det är oförklarligt huru ett alldeles egendomligt system uppkommit, med afseende på landshöfdingeplatserna, och hvarföre länens invånare, med afseende på deras re styrelse, skola blifva sä styfmoderligt behandade. — — —————-— sc sm Då den adeliza, militära personligheten, medelst ett verkligt ssicomortalspr ng, nått upp länsstyrelsehierarkiens scets, är han i den fullkomligaste okuhnighet om allt, som rörer hans tjensteåligganden. Förmansoch tjenstemannåskicklighetsförbållandena blifva alldeles upp och nedvända. Den yngste extraordinarien inom länsstyrelsen -känner nemligenbättre till ärendena än chefen, hvilken blir den lydande i stället för den befallande. Han kan icke säga till sina närmaste män, så och så skall det ske, han nödgas deremot ödmjukligen förfråga sig om, huru män bör ställa till med de särskildt förekommande ärendena. Vill han åter införlifva sig med ärendenas gäng, lifva landssekreteraren och landskamreraren hans pedagoger; deras til borttages, och hinna de ändock sidrig att ioplugga i discipiarne mera ån äbed i jur diskt och kammeralt vetande. Ännu längt in i det 19:de århundradet eger:Sverge den förmån, att kunna framvisa en typ af medeltidens riddare, uti den så bekante generalen, grefve Carl Gustaf Lövenbjelm. Discplinen harihans ögon endast betydelse för dem, .som stä under honom. Det är ännu i friskt minne; huru han för nägra år sedan nekade verkställa en från krigsministern utgående befallning.. Ingen synes kunna tygla hans sjefbegrepp. Det-hörde dock till hans olycksöde, att slutligen komma inför domstol i sällskap med plebejer; nu först gållde rätt framför -konsiderationer, och han, jemte många andra -embetsmän, yblef. fälld till böter i det Langletska balansmälet. Den förnäma, om gentlemannavärde och ridderlighet stortalige mannen, sänkte sig nu till.attensam i nådeväg söka blifva befriad från. de honom ådömde böter, han, den rikaste bland de dömde. j De: skäl; han anförde för sitt befriande, äro isynnoerbat anmärkningsvärda derföre, att de åskådliggöra höru militär-landshöfdingarne uppfatta dem äliggande skyldigheter. Hans yttrade åsigt var, att landshöfdingen icke behöfver-på ett noggrannare sätt, följa eller granska de landssekreteraren eller de-landskamceraren tillhörande tjensteåliggånden; att således hyar,och en af dessa embetsmän borde svara för sig, och att landshöfdingen endäst med åsidosättarde af mera. maktpåliggande värf kudde egna sig ätdylika detaljer. Man, måste ,medgifva, att detta uppfattvibgssätt gör Jandshöfdingsplatserna ganska beqväma, män skjuter ifrån sig-allt ansvar och förbehåller sig exridast det angenäma och. lysande af befattningen. Då fu åter militärlandshöfdingarne i allmänhet.uppfaita sio embetsmannaställningipå samma sätt. som grefve Lörenhjelm, borde de ega så mycken-större zropps-.och själsledighet till vårdandet af deså kaljade mera maktpåliggande Värfyön. At erstn etter ———— — P. T. meddelar följande tegeringsbeslut: Af förekommen anledning har K. M:t under den 16 sistl. Mars förordnat, att..3:dje momentet i 1 af Köng). brefvet dun 24 Jan..,1853, angående. vilkos ren för befordran vill förste officersgraden vid -kavalleri och infa terizegementena : skall -haiva följande förändrade lygclse: SFatt den sökande minst ett år varit underofficer; att han i sädan egenskap bevistat åtminstone ett rekryt-, ett befalsoch ettregerhentsmöte eller, derest regementsmöte i ånseende till desb inställande. ej kunnat öfvervaras, ett beväringsmöte. vid de. indelte regementena, eller förberörde möten motsvarande öfningar vi: de värfvade; likaledes såsom underofficer, på sätt hittills för Oofficeräre föreskrifvet varit eller, hädanefter i komniandoaväg stadgadt blifver, genomgätt graderne, samt att han så väl i som utom tjensten ådagalagt ett hedrande uppförande. R— — K. utr. kesdepartementet tillkännager att, enljat från svenske ministern i Paris ingånget meådelande, kejserl. franska regeringen tillkäbnagifvit, det, till följd af med kongl. storbritanniska regeringen träffad öfverenskommelse, de kryssare, hvilka. komma att förnya blokaden af tyska Hamnarfe vid Östersjön och Hvita hafvet, blifvit bermyndigade att tillåta de neutrala fartyg utlöpa, hvilka i dessa vamnar innan den nya blokaden befinna sig, antingen i barlast, eller med laddningar, intagne före denna nya blökads datum; för så vidt dössa fartyg icke. vid inlöpandet brutit den föregående blokaden. BE — H. M. Kejsaren af: Ryssland har den 18 Mars tilldelat öfverstekammarjunkåren generalmajoren grefve L. E. v. Stedingk-kejserl. ryska S:t Anozgeordens första klass: — Landtbruksakademien har på förslag till Hedersledamot efter frami. h. exc. grefve Trolle Bonde den: 14 i denna månad uppfört: förste hofstallmästaren Mm. m. F. Braunerhjelm, f. d. kaptenen m. m. grefve E. A. v. Lantin .shausen samt bruksidkaren m. m. A. Zethelius. — Vid K. patriotiska sällskapets allmänna sammankomst den 27 Febr. blefvo följande belöningar beviljade: För odlingsflit; Åt kyrkovärden Johannes Andersson i Skärstorp af Skepperstads socken i Jönköpings län, en silfvermedalj med konungens bröstbild, att i grönt och gult band på bröstet bäras; och åt soldaten vid Kalmar regemente n:o 110 Göth i Höreda socken af Jönköpings län, en silfvermedalj, likaledes att i grönt band bäras. Åh För barnaundervisning: Ät enkan Lisken Hansdotter under Lilla Spänarp af Nittorps socken i Elfsborgs län, ett silfverkors att i grönt och gult band bäras, samt en gåfva af tjugo rdr bko; och åt Agneta Carlsdotter samt Johanna Carlsdotter, båda i Moghult Östergården af Nittorps socken och Elfsborgs län, pyardera ett silfverkörs att i grönt och gult band äras. J För skicklighet i spånad: Åt Clara Tillman, dotter af skolläraren pastor C. G. Tillman i Mörkö socken af Södermanlands län, k. sällskapets stora skådepenning i silfver med konungens bröstbild. För långvarig tjenst: Åt husmannen Lars Olsson i Apallund af Hagby socken och Upsala län; kusken Johan Adolf Svensson Widman vid Göberg i Linderås socken af Jönköpings län; drängen Johannes Jonsson vid Wiredaholm i Wireda socken af Jönköpings län; förre torparen Andreas Gabrielsson i Hälan af Uddevan äro framställda. Hennes största arbete, under de elfva månadernas tillvaro, har gått ut på att blifva väl känd; det blir hennes