Aftonbladet – 19 april 1855, sida 2

ikläddes samma livre, från de förnämsta hofembetenas representanter till hofjunkaren. Den tjenstgörande bofpersonalen uteslöts frän hans enskilda umgängessrets, från hans aftoncirklar, från hans så kallade kammarspisniogar. Det kuade hända ijenostgörande adjutanter, att under sina tjenstemånader icke se konuagen, än mindre tala med honom. Så behandlades on adel, som upphöjt honom på tronen och som var van att lefva ett familjelif med sina konungar. Adeln behandlades icke gynnsammare i andra afseenden; inga ansträngningar underlätos ati tillintetgöra dess politiska och medborgerliga anseende och betydelse. Dertill-användes i främsta-rummet Carl Johans enskilda tjusningskraft, äfvensom grefvarne Brahes, Wetterstedts med fieras bestickningstalanger. Minnena af adelns fordna sjelfständighet voro dock för fast inpräglade, att vid första anfallen kunna utplänas. Så länge Carl Johan lefde fanns säledes inom adeln ett sjelfständigt politiskt parti, ;som ännu 1840 var sjelfständigt nog att tillsätta utskotten efter sitt sinne. Carl Johan älskade aldrig personer, som egde någon mera framstående sjelfbetydelse. Grefve Brahe utgör enda undantaget. Adlersparre, Adiercreutz, Essen, Björnstjerna smickrades, men fruktades och hatades. När Wirsn dog, efter att hafva hunnit en stor och sjelfstandig embetsmannabetydeise, ansåg sig Carl Johan -befriad från en börda, som gjorde intrång pä hans eger storhet. Det mot adeln följda politiska: bestickelsesystemet var i sjelfva verket särdeles : kortsynt; den inom adeln rädande oppositionen var alltid oskadlig för det monarkiska elementet; den på de adliga ruinerna uppkomna ;borgareoch bonde-oppositionen är på en gäng kraftfullare--och vida vädligare, derigenom att den visar sig mera benägen att sänka den politiska vigtskälen i de republikanska sideernas intressen. I konstitutionelt afseende stär deremot svenska nationen i förbindelse tiil Carl Johans följda politiska; system; -borgareoch: bondeståndens sjelfständighetsanda och politiska anseende hafva stegrats, i sanima män adelns aftagit. Den politiska frihetens fanor hafva blifvit öfverflyttade till de stånd; der samhällsinflytelsen i sjelfoa verket befinner sig; och derifrån :den icke med samnma lätthet undantränges, som från adeln. Med konung Oscars uppträdande: på tronen åpphörde slutligen äfven dyningarne af adelns fordna politiska sjelfständighet; de krafter, som dertill blfvit använda, hafva varit mystiska nog att undgå allmänna uppmärksamheten, men de hafva visat sig vida verksammare? än den Carl Johan issin soldäträttframhet sbegagnade. Konung Ösears första) system ådagalade inga enskilda sympatier för adelskasten;. hans första adjutantskär sammansattes med ett enda undantag af ofrälse, hvilka äfven till ett icke rioga antal ingingo i hans första minister: Detta system förändrades dock snart, förmodligen derföre, att allt -för mycken sjelfständighetsanda fanns hos.de ofrälse; man återkom till adeln, hvars servila, politiska uppfostran med så mycken framgång börjades af Carl Johan, och hvilken samhällsklass således bäst egnade sig åt det allenastyrande systemets tjenst. Man skulle misstaga sig, om man ansåg de meningsskiljaktighbter, som under sednaste riksdag uppenbarade sig pålriddarhuset, säsom prof på-en der rädande sjelfständig anda. En fullkomlig enighet rädde alltid i rena politiska frågor, äfvensom i anslagsfrägor. na daj: delade sig först istatsekonomiska frågor; denna skiljaktighet uppkom dock icke af nägra sjelfständighetsbegrepp, utän af tveksamhet hvar den hemliga jtansan, länge insvept i en mystisk hemlighetsslöja, egentligen. var, tillfinnandes. Det visade sig dock snart, att det sä kallade junkerpartiet stod förttoen. det närmare. Den (ullständigare kännedomen; om förhållandet vilsefördes ytterligare genom en af konseljens mest framstäende ledamöters; friherre Palmstjernas, intagna ställning, :som på ett det kraftful? laste sätt försvarade de prohibitiva åsigterna, och sedan de liberala, trots hans motständ, gått igenom, reserverade han sig i de bittraste termer mot beslutet. Hade nu äter det gamla konservativa partiet varit lika väl underrättadt som junkerpartiet, skulle, efter all anledning, presidenten Hartmansdorff stått ensam om sin åsigt, understödd af nägra enstaka röster. Då man såg Hartmansdorff som ett orubbligt bälverk motstå den atlas-stormande Anckarsvärdska oppositionen, hvem kunde då föreställa sig att den stund: skulle komma, dä Hartmansdorff, jemte nägra ledamöter tillhörande venstern, utgjorde kärnån af riddarhusets sjelfständiga elementer. (2) Riddarhusets medlemmar kunna nu rätteligen indelas:i de servilt liberala och i det servilt konservativa. Den sjelfständige riddarhusledamoten äter finner plats ingenstädes. Samma förhållande råder inom presteståndet, som äfven i allmänhet följer vinden för dägen; äfven detta stånd var följaktligen under. sist afslatade riksdag liberalt i statsekonomiska frägor. Skulle nu nägon fråga, hos hvilken af de sä kallade partierna mesta verkliga liberaliteten finnes, är svaret gånska kinkigt; i allmänhet kan dock antagas, att den mesta politiska ärligheten finnes hos-det gamla könservativa partiet, som försmår att dölja sina verkliga tänkesätt under slöjan af nägra liberala fraser. ; För den i statsekonomisk reformväg beträdda förståndigare banan stär nationen uteslutande i förbiddelse hos Konung Oscar, som i detta fall följt sitt? eget klara och goda omdömes ingifvelser.n, i Den beroende ställning riddarhuset intager sätter dess ledamöter ur stånd att vara det fosterländska intresset till något stöd i sädana fall, der detta råkar i strid mel allenastyrandets syften; de adeliga intaga också den ställning de funnit bäst befordra deras personliga intressen. -Tacksamheten uteblifver icke för dem, som kunnat göra systemet nägra hufvudsåkliga tjenster; man ser således mängen adelig represöntant på riksdagsförtjensternas trappsteg uppnå embetshierarkiens höjder. De, för att på detta sätt ihägkommas, nödiga fordringar äro, åtminstone i synlig rhåtto, icke särdeles stora. De inskränkas till förmågan, att med någorlunda lätthet yttra sig ihvardagliga ämnen, tillven : ytlig. kännedom af förekommanude ärenden, slutligen. och förnämligast i förmägan, att som utskottsordförande eller ledamöt genomdrifva regeringens önskningar, medelst inverkan på de öfriga ständsrepresentanterna. Så meriterade riddarhaäsledamöter forimera, åter den: cadre, hvarifrån !andshöfdingskandidaterna hemtas, Ännu en egenskap fordras! hos dessa gudäsände till sarthällets högt och högsta värdigheters beklådanler den nemligen, att vara militärer. Att man för att på deta sätt ihågkommas, på en gäng måste vara-adelsman och militär, bevisas deraf, att ingen ofrälse militär, hvarken nu eller förr, blifvit landshöfling, sfvensom, at ingen adelig civil embetsman, på riksdagsförtjensteraas bana uppstigit till styresman af en provins. Detia befordringssystem är ganska goeligt för dem, som gynnas deraf; men det är lit att visa, till hvilka vidunderligheter det leder. Iaom civilexpeditionernå, köllegierna, armån och floisan uppnår man, med nägra sällsporda undantag, som föga störa det normala tillståndet, trappstegsvis embetsmannahierarkiens höjder; insigterna stiga i bredd med befordringarne, och den största embeismannaerf ;renheted finnes hos den främste i Kierarkiens leder. Chefen kan så mycket bättre bedöma och kontrullera de underEGR RRD ADS SADE ÄRR begges käraste egendom, så nära och sådan, att misstro, motvilja och hat mellan dessa mm oo ay UV SR