Aftonbladet – 19 april 1855, sida 1

Krubbans ändamål är att rädda arbetare för samhällets behof, och inverka till sedlighet och ordning. Hon vill försöka om det icke är lättare att förekomma en del elände i dess brodd än utrota det sedan det: hunnit utvexa. Hon förutsätter såsom en afgjord sanning, att ju längre ett fysiskt och moraliskt ondt utbildat sig, desto svårare är dess botande, samt omvändt: att ju tidigare helsovård och sedlighet få inverka på -den blifvande samhällsmedlemmen, desto säkrare kan man i allmänhet vara om dennes fysiskt och moraliskt goda framtid. Det är således i första hand den uppvexande generationen, den mest hjelplösa delen af samhället, hon vill bispringa. Men hon vill äfven inverka på barnens föräldrar. Hon vill verka -påde förstnämde direkt, på de sednare indirekt; på begge, om möjligt, lika praktiskt och varaktigt välgörande. De medel krubban valt för detta öndamål, skälen för detta val: och :sättet hvarpå hon använder dessa medel, äro i korthet följande: Krubban intager barnen på det att mödrarne skola få tillfälle att under tiden arbeta... Den fattiges enda kapital är arbetsförtjensten. Hvarje försummad dag är ej blott en :ränteförlust, utan vållar en kapitalbrist, ofta. oersättlig, emedan der kapitalet är så ringa. Hvarje långvarigare hinder från arbete stör ofta hela hushållningen. Det åstadkommer först en direkt brist för ögonblicket; vidare len ännu vigtigare som i andra Hand uppstår senom följderna af otillräckligt dagligt bröd: nunger, svaghet, sjukdom för den arbetande sjelf, med deraf beroende förminskad arbetssraft, . mindre arbetsförtjenst, mindre kapital ill husets underhåll. Deraf härledas för baren brist, sjukdom och död, eller åtminstone örsvagande för lifvet, Ett sådant långvarigt vinder från arbete är digifningstiden för de attiga mödrar och de långa 3—4 år, då ännu let späda barnet icke blott icke kan hjelpa ig sjelf under modrens frånvaro, utan ock är itsatt för många faror i den ensamhet åt vars ödslighet det öfverlemnas. Krubban vill