lemnat sina barn sysselsätta sig med arbete, är naturligtvis omöjligt; man får alltid i viss mån lita på mödrarnes heder och ärlighet, För att emellertid någorlunda kunna kontrollera detta förhållande, hafva vi trott församlingen böra indelas i vissa områden, och hoppas att någon eller några af församlingens fruar vilja åtaga sig att i hvarje område stundom .oförmodadt besöka deras boningar, som å krubban inlemnat barn, och se hvad de taga sig till, samt äfven någon gång trott oss böra infordra intyg af dem hos hvilka dessa mödrar uppgifvit sig arbeta, — Dessa besök utgöra en del af hvad jag önskade anrmoda eder om: En annan sak är krubbans dagliga tillsyn: Så snart hon började blifva något i ordning, vidtalade jag fruarne Martin, Retzius, Santesson, Schultz och Åkerman att vara mig behjelpliga vid styrandet af krubbans angelägenheter. Vi hafva nu under en månads tid turat om att se till inrättningen, råda sköterskan och gifva vigt åt hennes underrättelser till mödrarne, se till att hon skött barnen ordentligt, att dessa varit lämpliga för intagning o, 8, v. Vi hafva kunnat hinna och hålla ut med detta så länge barnen varit för få; men för den framdeles tillsynen behöfva vi förstärkning. Vi hafva trott att våra medsystrar i denna församling skola med glädje omfatta detta tillfälle att gagna och blifva oss behjelpliga, genom att i tur åtaga sig tillsynen öfver krubban. Denna tillsyn skulle kunna ske på det sätt, att hvarje fru åtoge sig att en viss dag, 2—3 gånger, allt efter tid och lägenhet, besöka krubban, se till att allt der hålles i ordning, höra och bedömma sköterskans anmärkningar öfver barnen och deras hemvård, tillhålla mödrarne deras pligter i detta hänseende, råda, trösta och uppmuntra dem, anteckna i journalerna o. s, v. Några reglor för detta hafva vi ej uppgjort, ty de gilva sig sjelfva eller få grunda sig på längre erfarenhet, än den vi hittills ega, Ju större antal som åtager sig detta bestyr, desto mindre blifver besväret. Om t. ex. antalet blir 30, så kommer turen