Vill du göra mig vansinnig? utropade Philip häftigt; är det så du talar med mig? Du kallar mig ej längre för du... du är besvärad framför mig! ... Chavigny, hvad har blifvit af vår ljufva barndomsvänskap, denna vänskap, som sedan pröfvats af så många motgångar och ömsesidiga uppoffringar ? Philips röst var darrande, hans öga fuktigt; ex-abbn motstod ej längre sitt hjertas drift, utan kastade sig, till hälften gråtande, till hälften skrattande, i sin väns armar. Philip! utropade han; var prins, kungason eller djefvul, så blir du ändå alltid min Orestes cch jag din Pylades, i trots af både troner och parnasser! De lågo några ögonblick gråtande i hvarandras armar. Otacksamme ! sade Philip slutligen; hvilken tanke hade du om mig? Hör på, Chavigny; jag är ännu okunnig hvarifrån dessa rykten härledt sig, men jag ämnar upplysa alla mina vänner och nya slägtingar, att hvarje : i min närvaro yttrad häntydning på dessa händelser djupt kommer att såra mig, och då hoppas jag väl de skola afhålla sig derifrån ... men nu nog om dessa saker,, tillade han med ansträngning; ,låtom oss tala om dig, om din förlängda bortovaro ..e hvad hindrade dig komma på mitt bröllop ? Ingenting mindre än min vördnadsvärde onkels, biskopens oförmodade ankomst till Paris; ack, min gode Philip, hvilka scener och hvilka predikningar!... Men nu Gud ske lof är allt uppgjordt, min onkel har gifvit med sig, oc1 vi äro bättre vänner än någonsin ! Om det var så, förlåter jag dig; jag trodde att du haft något annat skäl, något kärleksäfventyr t. ex.n Kärleksäfventyr? ... upprepade Chavigny i tragikomisk ton. Hvilka minnen uppväc,