helsningsceremoni var förbi, ämnade han blanda sig i mängden, som med synbar nyfikenhet betraktat honom, då en röst plötsligen utropade: Ta mig fan är det icke lilla abb Chavigny l Abbå! utropade den orangeklädda kavaljeren och sträckte på sig med vrede. Sök ni edra abber annorstädes ! Huru, hr de Chavigny? icke en gång... in minoribus. Icke en gång in minoribusl... den, gom vågar gifva mig denna titel ännu en gång, får genast göra bekantskap med min värja. Er värja är ny, sade den skälmaktige interlokutören, och har icke gjort många bekantskaper än! Jagå, min herre, kom då, och jag vill bevisa er att den i alla fall duger. .. Philip, som igenkänt sin väns röst, skyndade fort dit; Ändtligen är du då här! utropade han, jag har väntat dig med stor otålighet . . . Men hvad är det frågan om? Jag tyckte mig höra en ordvexling.. Chavigny stannade förlägen framför Philip. Förlåt mig,, sade han, manförolämpar D SMan kallar honom abbåer, återtog interlokutören skrattande. Ännu en: gång!. . Blixt och dunder! jag skall väl en gång för alla tysta denne näsvise .. . Godt abbe, jag är till er tjenst.s Den person, som sålidigt uppväckt Chavignys vrede, framträdde nu ändtligen ur skuggan; det var en lam, för sina qvicka infall allmänt fruktad gubbe, som skämtfullt höjde sin krycka mot dea lilla abbens dragna värja. Alla de omkringstående utbrusto i skratt. Chaviguy sjelf delade slutligen den allmänna