undets och Bosporens stränder, för att på letta sätt ernå en för båda partierna hederlig ippgörelse., f) Det är visserligen sannt att Vesselrode icke yttrat sig hvarken om karakeren eller betydenheten af denna revision. å gamma gång har Petersburger-kabinettet risat sig benäget att ingå på en uppgörelse, som till förekommande af nya förvecklingar kulle göra ett slut på stormakternas rivalitet Levanten. Men samma kabinett har förklaat sig skola förkasta allt, som icke enligt less åsigt respekterar såsom sig bör den kejerliga ryska kronans värdighet. Det är såedes bakom nationalkänslans ömtålighet som Rysslands ombud uti Wienerkonferensen förskansat sig. Enligt underrättelser, som vi ba inledning tro vara tillförlitliga, skulle furst sortschakoff och hr von Titoff, antingen i sessionerna den 26 eller 28 Mars eller i nåson af de nyssnämda officiösa sammankomterna ha förklarat, att kejsar Alexander är :edo att göra vestmakterna alla de eftergifter, som icke äro oförenliga med Rysslands tryggret och sjelfständighet och med hans gsuveänitets rättigheter. Kejsaren vill respektera undra staters sjelfständighet och andra regeners myndighet, men såsom en rättmätig reciorocitet är han fast besluten att förblifva herre i sitt eget hus och att. afvisa hvarje kontroll å hvad han anser med sitt rikes in.ressen förenligt. Såsom en följd af denna förklaring, skulle Rysslands ombud provisoiskt ha förkastat alla förslag som gå ut på något slags begränsning af den ryska sjömakten i Svarta hafvet; de skulle icke ha gjort någon invändning mot upphäfvandet af bestämmelsen o.n sundens tillslutning ; de skulle na samtyckt till fri segelfart för alla nationers krigsskepp uti Dardanellerna, Bosporen och Svarta hafvet, väl till förståendes under förutsättning, att Rysslands krigsskepp få komma åtnjutande af samma fria segelfart och ega tt efter behag gå ut och in från Svarta hafvet till Medelbafvet och från Medelbafvet ill Svarta hafvet. De skulle ha tillerkänt sultanen och vestmakterna rättighet att gent mot Krim, på turkiska kusten, upprätta så många marinetablissemementer och stationer som de behaga. Till stöd för sin förklaring skulle de ryska fullmäktige ha illagt, att krigshändelserna hittills icke fällt utslaget; det finnes hvarken segrare eller besegrade, och kejsar Alexander är fortfarande herre på Krim lika väl som i sitt rikes öfriga provinser. . Men detta skulle ha blifvit motsagdt. Nej, skulle man ha sagt, Rysslands suverän är icke herre på Krim, ty de förbundna makternas armåer ockupera kring Sebastopal allt hvad de velat ockupera, och deras flottor utöfva obestridt herraväldet på Svarta hafvet. Det är till följd deraf som en uppgörelse är möjlig och nödvändig. Men en uppgörelse förutsätter ömsesidiga eftergifter; Turkiets bundsförvandter ha gjort vigtiga eftergifter som bära vittnesbörd om deras hofsamhet; det är rättvist att Ryseland i sin tur gör några sådana. De ryska fullmäktige skulle ha lagt synnerlig vigt på att förkasta det förslag, som förutsätter sundens tillslutande, vare sig i förening med förbud för kusternas innehafvare att underhålla någon : sjöstyrka på detta haf. eller med förpligtelse för Ryssland att del underhålla blott en begränsad sjöstyrka. En ligt deras åsigt skulle dessa anordningar göre ett svårt ingrepp i Rysslands sjelfständighe och i dess suveräns myndighet, och det skulle dertill i hög grad blottställa Rysslands säker het. Turkiet skulle säkerligen icke vara stark nog att försvara sundens okränkbarhet der dag då vestmakternas förenade flottor skulle hota denna okränkbarhet; om dessa makte; skulle, såsom nu är händelsen, befinna sig : krig . med Ryssland, . så skulle Svarta hafve inkräktas och Rysslands södra provinser värn: löst blottställas för alla följder af denna in: vasion. — Svaret härpå låg nära till hands Alla Rysslands argumenter förutsätta ett krigs tillstånd, . men man-får icke hå krigstillstån det till ögonmärke, emedan det just gäller at blifva krigstillståndet qvitt, Hvarför alltjem resonnera så som om freden icke skulle blifv: af någon varaktighet och såsom om krige skulle oförtöfvadt ånyo utbryta? De rysk fullmäktiges språk bär prägeln af misstroende En sådan benägenhet för misstroende inver kar menligt på underhandlingarne. Om mai upprigtigt önskar ett närmande, måste mal börja med att fatta förtroende till de afsigte som å ömse sidor hysas. Hvad denna spe ciella punkt beträffar, äro Rysslands farhågo öfverdrifna; kriget utbryter icke så plötsligt att man icke å ömse sidor har tid att dertil bereda sig, och Ryssland är i tillfälle öfver tyga sig att det icke är dess flottors värvar som utgör dess styrka. Hvar finnas de fö närvarande, och hvad fördel drager Rysslanc af dem för sitt försvar? Enligt de underrättelser vi inhemtat skull Turkiet uti dessa samma förberedande diskus sioner ha framställt vigtiga invänningar mo sundens öppnande; Turkiet skulle sakna 184 års traktat om revisionen af denna trakta skulle leda till medgifvandet af en ny rättig het, på grund af hvilken alla nationers krigs skepp skulle ständigt ega att passera Darda nellerna och Bosporen. . Om denna rättighe proklamerades, skulle det-vara ute med Tur kiets oberoende och snart äfven med dess till varo, Konstantinopel skulle icke blifva anna än en handelsstad, en öppen stråkväg fö kommande och gående, utan skydd, utan för svar, och gifven till pris åt hvem helst sor ville kränka den. Den grundsats, som för bjuder främmande makters krigsskepp att pas sera Dardanellerna och Bosporen, är lika gam ) Nesselrodes cirkvlär af den 10 Mars 1855.