öfrigt afhörde han knappt alla dessa försäkringar och besvarade dem tankspridt. Efter några minuters förlopp upptäckte han chevalieren, som tankfullt stödde sig mot en af pelarne; vid hans åsyn ilade Philip genast till honom och drog honom med sig ett stycke derifrån. Min herre, sade han, jag kan icke tvifla längre ; min hemlighet är känd; oaktadt edra högtidliga löften, har ni således ... Jag försäkrar er. .. Tala uppriktigt; jag måste veta till huru stor del min nya familj och mina nya vänner känna den sorgliga sanningen. Hvilket intresse skulle jag ha haft i att uppdaga denna historia? sade chevalieren i sannfärdig ton; ni kan ju sjelf se hvilka följder denna händelse haft för mig, man vänder mig ryggen... man betraktar mig sarkastiskt... kanhända får jag knappt fatt i en enda af Gud och menniskor nog öfvergifven person, för att få mitt lilla partilp.Philip slog sig för pannan, sedan fattade han chevalierens hand och och förde hozom midt in i den lysande samlingen. Mina herrar, sade han med hög röst, den oväntade ynnest, som jag nyss emottagit, har endast blifvit mig förunnad som etttacksamhetsbevis för min fars, chevalier de Lussans långa och trogna tjenster! Hviskningar och axelryckningar blefvo de tysta svaren på detta tal; chevalieren skyndade fort derifrån, och Philip insåg sjelf att ban, i stället att förbättra saken, betydligt försämrat den; lyckligtvis inträffade en ny omständighet, hvilken genast ådrog sig den allmänna uppmärksamheten. En ung och lysande kavaljer, i orangefärgadt sammet och med en lång släpande värja vid sidan, bugade sig med ridderlig artighet för fru de Villeneuve och Therese. Då denna