mot amiralskeppet Duke of Wellington, utan att hålla utkik, och törnade med fruktansvärd kraft mot skeppets förstam, som den tillfogade en allvarsam skada. Det var naturligt att kofferdimannen led ännu mer; bogsprötet blef helt och hållet splittradt, fockmasten afbröts som en torr gren och nedföll på däcket, :skeppet gaf till ett ryck som om: det ville gå rakt till -botten, och,dref sedan akter ut som fullständigt vrak. Man signalerade genast till ett af flottans mindre ångfartyg om att skynda den okände seglaren till hjelp, men denne stod ej att finna oaktadt han under flera timmar eftersöktes, och man befarade mycket ombord på flaggskeppet, att han omedelbart efter sammanstötningen gått till botten. Emellertid har skeppet den 6 dennes på morgonen blifvit inbogseradt i Portsmouths hamn, svärt skadadt, men likväl i stånd att hålla sjön. Det har sedermera visat sig att det var ett amerikanskt skepp, George Hurlbut, kapten Post, destineradt från Antwerpen till NewYork med emigranter. Enligt hvad det berättas från flottan, är den på amiralskeppet vakthafvande officern fullkomligt oskyldig till hvad som skett, utan får detta tillskrifvas rorgängaren på kofferdimannen. Emellertid har Duke of Wellington lidit så stor skada, att han troligtvis får inlöpa i Sheerness hamn för att reparera, och detta torde fördröja dess afsegling minst 10 å 12 dagar. Amiral Dundas har likväl icke återvändt med Duke of Wellington, utan tills vidare gått ombord och hissat sin flagg på linieskeppet Nile, förande 91 kanoner. — Uti ett af de sista numrorna af Journal des Debats, läser man följande utförliga redogörelse för hvad som förekommit vid konferensen i Wien före Droyin de PAuys ankomst till nämde stad : Konferensen i Wien har icke suspenderat sina sessioner; man har afbrutit öfverläggningen om tredje garantipunkten för att öfvergå till behandling af den fjerde. Då man velat närmare inlåta sig på de anordningar, som föreslagits för att fullständigare förbinda det ottomaniska riket med den europeiska jemvigten och göra ett slut på Rysslands öfvervälde i Svarta hafvet,, fann man atticke alla ombuden voro försedda med erforderliga fuilmakter; de, som icke ansågo sig bemyndigade, vädjade till sina regeringar och begärde nya instruktioner. Man tror att dessa instruktioner kunna vara ingångna till Wien på måndagen eller tisdagen, konferensen skall då genast åter börja sina arbeten. Äfven angående tredje punkten har den diplomatiska verksamheten icke upphört. Om de officiella sessionerna äro afbrutna, förhåller det sig dock icke på samma sätt med de partiella och officiösa sammankomsterna; dessa oundvikliga sammankomster, hvilkas nytta icke kan bestridas, inträffa ofta, och stundom till och med i grefve Buols. kabinett; det är der man meddelar hvarandra de uppgörelseförslag som blifvit uttänkta i Berlin och annorstädes, och der man underkastar dessa förslag de preliminära öfverläggningar som förbereda öfverläggningarne i konferensen, hvars afsigter och definitiva beslut man alltså på förhand kan känna.. Tillträde till. dessa förberedande sammankomster är öppet, icke ensamt för ombuden för de makter, som deltaga i konferensen; man mottager der vid sina tillfällen äfven representanterna för makter af andra ordningen, hvilka äro icke mindre intresserade i fredens återupprättande än stormakterna. De föreslagna anordningarne äro många. Enligt en borde Ryssland samtycka till en betydlig minskning af sin örlogsmarin i Svarta hafvet; denna marins styrka skulle vara begränsad; Ryssland skulle icke ega att någonsin under hvad vilkor som helst öfverskrida den bestämda gränsen, och vestmakterna skulle å sin sida icke få i Svarta hafvet inlåta och underhålla större örlogsmarin än Ryssland. Enligt ett annat förslag, som synes ha blifvit uppgjordt af Berliner-kabinettet, skulle vestmakterna med Turkiets samtycke få på Svarta hafvets södra kust, t. ex. vid Sinope, Burgos, Trapezunt, upprätta marinetablissementer som vore i stånd att bevaka dem som Ryssland eger på Krims kuster. I ena som andra fallet skulle det vara alla nationers krigsfartyg tillåtet att fritt befara Dardanellerna, Bosporen och Marmorasjön samt att der taga station; färden till och från Svarta hafvet skulle frigöras från alla hin:er, och Rysslands hamnar utan undantag underkastas folkrättens reglor och förbindelser. Kommer så i ordningen ett tredje system, hvarvid man för närvarande synes särdeles fästa sig i Wien: grundsatsen om sundens stängning skulle upprätthållas och ånyo proklameras., Svarta hafvet skulle icke upphöra att vara tillslutet, och de. makter som innehafva detta hafs kuster skulle förbinda sigatt icke på detsamma underhålla någon örlogsmarin. Andra ha slutligen trott, att man skulle kunna på samma gång upprätthålla grundsatsen om sundens stängning i hvad Ryssland angår, men upphäfva den för öfriga nationer. Rysslands krigsskepp skulle icke få lemna Svarta hafvet, medan det ständigt skulle -stå de andra makternas skepp fritt att dit insegla, der uppehålla sig och derifrån utlöpa. Det är bland alladessa förslag som konferenserna skall utleta elementerna till den uppgörelse som skall återställa Europas fred, och på samma gång tillförsäkra Turkiet ett kraftigt skydd samt omintetgöra Rysslands öfvermakt i Svarta hafvet, allt emellertid utan att öfverskrida den gräns som kejsar Alexanders kronas värdighet för honom utstakars, Vi återupprepa dessa Nesselrodes ord, emedan de tydligen angifva en af frågans svårigheter och just den punkt der man skall träffa. Petersburgerkabinettet vägrar icke att ingå på en revision af traktaten af den 13 Juli 1841. Grefve Nesselrode har uttryckligen förklarat det. Kejsar Nikolai afsigter, har han yttrat, skola blifva samvetsgrannt följda; de åsyfta en öfverenskommelse med vestmakterna beträffande en revision af den traktat genom hvilken de erkänt grundsatsen om DardanellARNERI EE NEAREST UT TIN east afhbörda han knannt alla docca förejlka