— Man läser i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 14 dennes: Knappt hade skeppsfarlen öppnats och den länge hämmade trafiken begynnt, förr än man skulle erhå la en ny erinran om olägenheten och orimligheten af våra karantänsförfattningar, till trots af den förbättring de rönt. — Det första fartyg som skulle hit inklareras möttes af befallningen att ligga i 3 dagars observationskarantän, derföre att det ej var försedt med sundbetspass, oaktadt man nu ej på någon ort hört talas om koleran. Fartyget, hemma i Göteborg och lastadt med socker från Liverpool, hade, sedan det för öfver 2 månader sedan lemnat nämde stad, anlupit Norge, hvarifrån redan för längesedan 6 man af . besättningen återvändt till Göteborg; under tiden hade äfven kaptenen på några dagar besökt Strömstad. Till trots häraf, måste emellertid den dyrbara-och angelägna laddningen ligga ikarantäv, blott derföre att en onödig formalitet finnes i författningen föreskrifven. I sammanhang härmed kunna vi anföra ett bevis huru ett underlättande å auktoriteternas sida kan verka förmänligt för den allmänna trafiken och den enskilda spekulationen, under det motsatsen kan lägga svåra hinder för båda. Under den i England förlidet är rådande goda konjunkturen för inköp af större segelfartyg inköptes ett stort antal (såsom det uppgifvits 30) dylika fartyg af norske skeppsredare. Genom norska regeringens tjenstvilligbet blefvo dokumenterna för dessa fartygs naturalisation afsända till England, sä att flere af fartygen genast kunde begagna de goda fraktkonjunkturerna, för att göra betydliga vinster. — Då åter nu skeppsredare i Göteborg uppköpt några fartyg i England, mäste dessa först föras till Sverge, innan de kunna emottaga naturalisationsrätt, hvarigenom de svenska skeppsredarne gått förlustige samma fördelar som norrmännen utan all svärighet kunnat tillegna sig. M— LV