Aftonbladet – 18 april 1855, sida 1

Ft i LNY 20 00 2 samlade mängden. väntade under. skämt och löje sinstur ått bestiga Cythåres förtjusande ö. Årorna klöfvo i tektden jemna wvattenytan, och förde sakta flottiljen mot:det för mötet bestämda templet. I spetsenoför båtarne gungade en julle; hvars snabba och -bebagliga rörelser uppväckte alla åskådares,beundran. Den hade formen af -en-svan, hvars böjliga hals samt förgyllda näbb bildade fram stammen; de hvita årornasersatte den sköna flyttfågelns vida vingar; en ung many;klädd i högröd sammetsrock med-irikt guldbroderi, rodde med behag och lätthet den hänförande farkosten. Påde smed guldfransar prydda sammetsdynorna halflåg en-ung qvinna, hvars ögons -eld:endast?kunde jemöras med atrålarne från diamanterna på hennes bals-och armar. Dessa begge-personer voro festens hjeltar: Philip de Lussancsoch hansförtjusande maka. Theråse betraktade stumt men med kärleksdruckna ögon sin sköne Pbilip, hvars alla rörelser utvecklade nya behag. Men den unga äkta mannens blick mötte snart den unga vinrans; och som deras båt redan var framom de andras, släppte han årorna och satte sig vid hennes sida. Therese, min Theresen, sade han hänryckt och tryckte hennes hand mot sina glödande läppar, när denna lycka möjlig! ... Jag vågar shappt tro mina ögon... hvem kunde ana att denna -sälla dag någonsin skulle komma efter den rygliga natt då jag irrade omkring i de förfärliga gångarne under Paris för att rycka dig ur en afskyvärd röfvares våld. Påminn mig ej om. dessa rysliga sakers, sade Theråsej lätt, bleknande och lade sittrosenfärgade. fingerrpå, Philips läppar. Jag vill icke att någonting skall störa vår lycka. O min Philip, hvilken omätlig sällhet att tillhöra