Aftonbladet – 18 april 1855, sida 1

med vatten, hvarigenom dessa förtjusande nejder erhöllo ökadt lif och behag. Det var äfven den som bildade den stora och vackra insjö, Kvars lugna vatten öfverallt framskymtade bland de blomstrande träden. Midt i sjön låg en förtrollände ö, grön som en smaragd och prydd med ett litet marmortempel. Man kan lätt föreställa sig den underbara anblick som dessa med en lysande folkmängd uppfyllda trädgårdar erbjödo. Här kunde man i den ljumma och berusande aftonluften bäst beundra denna sminkade och pudrade, på en gång majestätiska och lättsinniga samling, som evigt kommer att qvarlefva som typen för det franska samhällslifvet med dess stora fel och stora förtjenster. Ibland generalförpaktaren de Villeneuves gäster glänste endast siden, sammet, guld och diamanter. Damerna i sina präktiga, storblommiga sideneller sammetsklädningar, vida styfkjortiar, bara axlar och af dyrbara spetsar till hälften dolda armar, liknade drottningar. Deöftas spira var-solfjädern, deras makt snillets, och rike lättfångade hjertan. Männerna voro ej ännu nedtytigda af den dystra engelska frack söm förmörkarvåra moderna sällskaper; modet bestämde då äfven för dem dessa lysande färger, hvilka det andra könet nu ensamt tillegnat sig. Deras broderade rockar, brokadvestar, lysande skospännen, rika värjfästen och parfymerade peruker kunde i allt täfta med damernas prakt. fulla töiletter. Dertill voro de lifliga, qvicka och artiga; konversation fanns ännu till; alla hade och vågade yttra sina idger; hvar och en följde sin karakter; abben kurtiserade, musketören tänkte blott på att slåss, och de öfver sin vigt och rikedom uppbläste bankirerna bugade sig artigt för den luggshtne poeten, som ödmjukt egnåt dem en sonnett. Sådan var den samling som trängde sig i parkens talrika alleer, och ehuru man ej då