Aftonbladet – 17 april 1855, sida 3

:polistjenstemännen?-.. .; det syntes ej heller troligt, ty dessa voro allt för rädda att våga sig någonstädes annorlunda. än i massa. En hastig misstanke flög genom Philips hufvud och dref honom att springa emot denna hemlighetsfulla låga, med. fara att störta i något bråddjup eller lägre hvalf: Snart märkte han att han lemnat ateliern, och att han inträdt i en gång hvars. mark förekom särdeles slät.och säker; denna omständighet begagnade. han för att komma fortare framåt och tillika förorsaka så litet buller som möjligt. Ljuset var ej orörligt, utan syntes oupphörligt ömsa plats, och ibland bortskymdes-det-tillen del af ett slags skugga. Då Philip kom närmare urskiljde han tydligtvatt! denna skugga vär en mensklig varelse, hvilken sprang fram och tillbaka med sällsynt liflighet. Philip uppnådde nu slutet på galleriet och inträdde i en stor atelier. En man uppehöll sig midt i den och. syntes så helt och hållet upptagen af sitt arbete, att han ej hörde Philip, ehuru dennes. många felsteg. lätt borde hafva förrått honom. Denna person gick ifrån den ena pelaren till den andra och stannade ett ögonblick vid hvarje. Den bakom ett klippstycke dolde Philip igenkände med en: enda blick Mådard Pernet, hämnaren!... I detta Kritiska ögonblick; då hålornas son å alla sidor omfingades af talrika fiender kunde: han ej vara sysselsatt med annat än hämdoch förödelseplaner. En ny omständigbet ökade ännu mera Lussans oro; ty då han närmare betraktade detta. hvalf! kände han bestämdt igen det; ruinerna efter!den nyligen förstörda trappan, den egna formen af vissa klippor, sjelfva stenhögarne, allt öfvertygade honom det han! var under Val-deGråce. Philip stod stilla och betraktade hämnarens sällsamma arbetes denne Jade vid hvarje pelare ett mindre föremål som han tog