Fort härifrån, ropade en röst, peller vi drunkna allihop!..., Hindra dem, herr Salvien, befall dem stanna, nu gäller det!... han har förmodligen räknat på vår förvirring för att undkomma oss... Hör på mina tappre vänner, inte går det an att fly för så litet. Ett litet fotbad ! inföll Chavigny. Stannen, ropade Salvieny men om vattnets stigande fortfar på detta vis, blir det snart omöjligt att hålla ut längre, det försäkrar jag er, herr de Lutsan. Åh var lugn, det har ingen fara; men jag begriper icke hvarifrån den här öfversvämningen kan komma; nyss voro dessa gallerier torra som min hand.s Det är minsann icke svårt att veta, sade en stenbrytare, hvilken vanligtvis arbetade på slätten vid Tombe-Issoire, vi äro här under vattenledningen d Areueil, som leder vattnet från Rangis till Paris, någon har troligtvis haft sönder röret. Philip påminde sig nu den explosion han hört några ögonblick: förut. Hör på, min vänv, fortfor han, är det ymnigt vatten som passerar genom denna vattenledning ? Ja, det underhåller mer än hundra brunnar, så väl publika som enskilda, svarade stenbrytaren ). Då kunna vi omöjligt stanna bär längre,, sade Salvien förskräckt; låtom oss skynda härifrån, eller vi omkomma alla. .. Så snart chefen upphäft detta rop, tyckte de underlydande gig ej längre behöfva visa något mod, utan skyndade mot Tombe-Issoire, oaktadt Philips hotelser och böner. Olyckligtvis stod vattnet dem redan. öfver smalbenen; strömmens hastigt ökade fart försvå), Öfversvämningen i gångarne getom vättenledningon CArcueil är bistorisk.