HH H.44343:737344 AA RNA men jag tycker att ni icke skall kunna dö lugnt med ett sådant der -brott på samvetet. Martha, vred sig konvulsiviskt i sängen, men svarade ej. Dansösen var också tyst, hon syntes trött och modfälld öfver sina fåfänga försök; Efter en stunds hvila återtog hon: Gudmor lilla! . . er envishet bevisar att ni icke talat sanning . . . jag besvär er. .., Begynner du: nu igen... du har far dins dåliga ; hjerta . det rå jag alltid sagt; jag orkot icke . .. nå, hvad vill:du fråga mig -.-. Bag i.. ar vill fråga er, svarade Sylvia långsamt med. särskild tonvigt på -hvarje ord, om det är sannt-att Medard gjort: sig skyldig till ett afskyvärdt brott emot en afdånad gvinnal ... En sakta rörelse -förmärktes bland åhörarne. Sylvia utsträckte sin arm för att anbefalla uppmärksamhet och tystnad. Martha vred sig på sin usla bädd, som om hon ville slitajsig undan sitt samvetes tortyr. Välan dål.. nej.. svarade hon slåtligen med, tydlig röst, Men hvad angår det dig? .. hvad har du, en lindanserska från boulevardbarackerna, att göra med den saken? .. Om du också ville tala om det, skulle ingen. tro digt .s. nej; nej... Medard kan icke . . . det är ett barn, som bara förstår att döda, förstöra och hämnas... jag hittade på historien. för att förödmjuka det lilla, förnäma trollet. .. Säg, är du nöjd nu... och låter dn mig få dö i ro sen du ändtligen narrat sanningen ur mig? Thårese kunde ej lägga band på sin glädje; den utbröt i snyftningar, och höga rop. Minfat I min mor!.s. utropade bon, omfamnen er dotter, . . hon, är ännu er värdig. . . O, min .Gud! .. min Gud!. att hafva lidit så oerhördt. för en sanning. Och Philip, hvar