Aftonbladet – 14 april 1855, sida 2

kande skälet till beredvillighet att gifva anslag var den lyckliga ställning; hvarr landets finanser sig befunno och de tysande förhopps ningar, som i dessa hänseenden uppgjordes för framtiden, genom beräkning dels af tullbevilmingen till 35,200;000 rTdr, dels af bränvinsbränningsafgiften till 3,000,000 rdr årligen. Denna ställning hade ock till följd att; oaktadt de så betydligt tiliökta anslagen, all bevillning kunde hedsättas med undantag af den personella afgiften, neml. å fastighet från 2 till I pr mille; på inkomst af handel och rörelse från 5 till 3 procent och på löner för embete och tjenst från 3 till I procent sanit, genom en I riksgäldsafdelningen uppgjord fimansreglering, (statsutsk -bet..n:o-371i) den statsbristsummea, som måste genom bevillning fyllas, minskas från 1,950,000 årligen, hvartill den fastställdes vid 1851 års riksdag, till 1,150,000, eller. med 800,000 rår bko om året. Det fjerde skälet var slutligen den opinion, som lyckats vinna allt flår och fler anhängare angåendefördelarne af ett ördnadt statslåneellerfondsystem, för beredande af tillgångar till produktiva ändamål, de der lika mycket, ja mer, anses komma framtiden än samtiden till gagn. ;