Aftonbladet – 14 april 1855, sida 2

neuve. genast. skulle rätta sig. derefter. För öfrigt önskade financieren gerna se den pergon gripen, hvilken förorsakat höriom sså mycket. ondt, och HModten å sin sida? ville gerna närmare betrakta det hus, hvarest hennes dotter lidit så oerkördt. Salvien gjörde likväl slut på alla. betänkligheter? sJag vågar bedja frökerip, återtog hån med befallande artighet, att värdigas inträda med oss i huset. Det finnes saker, öfver hvilka ensamt Hi kan. upplysa. oss: och omv ni icke känner igen det yttre af Tormbe-Issoire, skall ni bestämdt känna igen det inrei : Utan att afvakta något vidare svar slog han på porten. op : å i Hvilken oförsigtighet! såde Chavighys Ni vill då göra allarm I Mins ni då icke ätt den största försigtighet blifvit oss änbefalld?, ,Var lugtr, svarade Salvien litet stötts nidingen är ännu nere i gångarne, dör hörr de Lussan. troligtvis förföljer hon öm: Hvad: som för öfrigt finnes i huset är ingalunda farligt; jag vet det bäst., i Just som han uttålat dessa ord sågs ett ljussken genom Bpringorna på porten. Alla Voro tysta. Reglarne fråndrogos långsätat liksom af en dervid ovan Kand; porten giekiupp, och en ung, skön, tarfligt klädd qvinna syRtes på tröskeln med en lampa i handen. Min befriarinna ! uttöpade Theröse förvånad. bSylviats Den gudomliga Sylvial, 7 0a0 3 sovmtd Det var Chavigny och generalförpaktaren hvilka i sin första bestörtning: utstötte: dessa. utrop, ehuru de sedan rödfande ångrade dem, En stark stämma öfverröstade genast alla:andra: 0 ) . I kungens namn,, sade Salvien mediglasögonen, med myndig röst. i Polisagenterna bemäktigade sig porten; för att Sylvia ej skulle Hinna stängarden, om det vårit hennes mening: Men dansösen syntes ej tänka på något motstånd, utan sedan! hon når got återhemtat sig från sin förstå förskräckelse, sade hön vemodigt till Thörese: