Aftonbladet – 14 april 1855, sida 1

och det blef honom ej svårt att der urskilja den -gång som ledde till Tombe-Issoire. :Han följde den med ifver, glad att åtminstone vara ur den förpestade luft han sålänge inandats; .och fastän denna korridor förekom honom äldre än den han förut genomvandrat, såg han likväl. tydligt att den blifvit gräfd af menniskohänder, Men ännu upptäckte han inga ljus, ehuru han oupphörligt hoppades skönja deras tindrande i: fjerran. Flera gånger tyckte han sig deremot höra ett doft buller likt det underjordiska dånet af ett vattenfall, men som både hvalf och mark voro torra gick han lugnt vidares. Denna del af gångarne låg för öfrigt för högt och för långt ifrån Seinen och Bievre för att kunna lida af sådana öfversvämningar som hålorna midt under Paris. Ett annat ännu mera oroande. buller ådrog sig derefter hans uppmärksamhet; det var nemligen re hårda slagen af en hammare, eller annat. verktyg, hvilka doft återljödo i en åf sidogångarne. Han tittade dit, intet ljus syntes; han ropade, bullret upphörde. Denne .hemligbetsfulle arbetare var således Mådard. , Philip kände nu mera allt för väl sin oförmåga för att ensam våga uppsättå sig emot detta nattens barns fruktansvärda förslag, hvarföre han påskyndade sina eteg; förmodligen hotades han och Salviehs oskort af någon ny fara! Så fort Philip afJägsnat sig från denna plats, och skenet af hans ljus försvunnit, återbörjades Harmarslagen med förnyad styrka. XIV, BEKÅNNELSEN. ; Chavigny hade skyndat till fröken de Villeneuve för att i: Philips ställe vaka öfver hennes säkerhet. Den arma Thåeröse stod stödd emot Dödsträdet, ännu darrande och förskräckt öfver Mådards djerfva försök, då hon hörde någon nalkas. . Hon spratt. häftigt till och ville fly. j j.Frukta ingenting min fröken; sade den lilla. abben med utsökt artighet; Lussan Har ilat efter bofven.n i :