Aftonbladet – 14 april 1855, sida 1

rysliga svårigheter; stenarne lossnade ofta under Philips fötter, så att han oupphörligt måste stödja sig med händerna för att kunna hålla sig upprätt. Utom den lilla upplysta fläck som ljuset bildade, såg han öfverallt endast branta ooh käla klippor, genomskurna af mörka urhålkningar. Han, mätte med blicken dessa dystra ställen, medan han sökte påminna sig i hvilken riktning han sist. hört den gamle tyskens röst, men allt hans sökande var förgäfves i detta rysliga chaos. Slumpen förde honom slutligen till olycksstäilet, ty vid språnget från ett klippstycke till ett annat märkte han en örörlig massa nere bland snäckorna i urhålkningen; han lyste: dit; det var verkligen :en mensklig varelse ; . det var Hartman! Phi!ip klättrade ned i det farliga diket och omvände den olycklige Hartman, hvilken fallit med ansigtet mot marken . . .. Stenbrytaren var verkligen död; ett häftigt slag mot wvenstra tinningen syntes ögonblickligt hafva slutat .håns dägar. Philip släppte hans. liflösa, men ännu ljumma hand, hvars puls han noga undersökt. nArme gubbel, mumlade han, hans aningar bedrogo honom ej. Är det verkligen möjligt att-ett blindt öde ingriper i menniskornas bestämmelse? . .. Huru bandla!... Då jag nästan var ett lik, bar Hartman mig i sina armar. ..han gaf mig den ömmaste omvårdnad . ...det är min pligt att taga honom härifrån! . en ordentlig graf bör åtminstone blifva belöningen för så mycken sjelfuppoffTing. Han började nu draga fram, den. stackars vägvisaren, mellan klippstyckena, för att sedan kunna få honom upp ur bråddjupet; och oaktadt de oerhörda svårigheterna, lyckades han slutligen få honom. ur. klippgrafven och till galleriet, hvarest han knäböjande bad en sakta bön bredvid. liket; derefter lemnade han hastigt detta hemska ställe. Efter några ögonblicks mödosam,. vandring : uppnådde han sändtligen den atelier han en stund förut passerat med Salomon Hartmann,