Aftonbladet – 13 april 1855, sida 2

Man vet icke hvad som kan inträffa . .. det är derföre bägt att vara beredd på allt!... Philip emottog med tankspridd min dessa saker, sedan fattade han med ena handen ett tändt ljus, med den andra drog han värjan, och sålunda beväpnad inträdde han djerft i det långa galleriet framför dem. Att Mådard passerat denna gång sedan han kommit ned i brunnen, var säkert, men väl ur den, var det omöjligt att bestämma hvilken väg han valt. Kanhända var han gömd i någon af de djupa hålor som öfverallt omgåfvo atelierväggarne? Salomon undersökte med feberaktig uppmärksambet både jordhögar, stenrös och pelare. Emellanåt stannade han hastigt och uppmanade Philip med sakta röst att följa hang exempel; han hoppades oupphörligt att något svagt buller, en stens lossnande eller sandens gnisslande skulle förråda derasfiendes närvaro framför eller bakom dem, Ofta böjde han sig ned i hopp att marken bibehållit något spår efter hans steg, men jorden var på åenna del af gångarne öfverallt uppfylld med stenar, hvarje märke var der omöjligt. De fortforo att djerft vandra framåt i den riktning hvarest de förmodade Tombe-Issoire, Jag börjar nästan tro,, sade Hartmann, att han direkt sprungit till hålorna under Paris, Kanhända har vårt folk då lyckats gripa honom i förbifarten... nej... det är icke möjligt., tillade han dystert, han aktar sig nog... och så länge han lefver ha vi allt att frukta af honom. De uppnådde nu en stor atelier från hvilken flera vägar utgrenade sig; stenbrytaren kände genast igen den gång som ledde till Tombe-Issoire. Men just då de ämnade vika in i den, hördes ett sakta buller likt ett jemrande läte vid en af sidokorridorerna. Begge stannade hastigt och lyssnade uppmärksamt, bullret förnyades ej mera. ; ;