Aftonbladet – 13 april 1855, sida 1

gifvet. Den ifrågavarande brunnen upptog rummets center och syntes gå djupt ned i jordens inelfvor; den hade hvarken brunnskar eller någon sorts ledstång. Den breda stenhällen, hvilken vanligtvis betäckte det rysliga gapet, var nu kastad åt sidan. Ett slags stege, bildad af några här och der i en bjelke instuckna pinnar, gick ned i afgrunden och fasthölls endast upptill. med ett i en jernring vårdslöst fästadt groft tåg. Af bjelkens vickande såg man tydligt det någon höll på att stiga nedför denna lika farliga som långa stege. Det här var då den nedgång till hvalfven som jag icke kände till, ehuru jag alltid gissat att en sådan skulle finnag här på slätteu, sade Salomon Hartman; bofven undkommer 088 nu. .. Nej, låtom oss följa honomp,, sade Philip lifligt och satte oförskräckt foten på den gungande stegen. Hvad tänker du på! utropade den lille abben förskräckt; det vore ju vansinnigt... jag besvär dig ... Dig, Chavigny, sade Philip utan attrygga tillbaka, anförtror jag Therese, du finner henne några steg härifrån . .. återför henne till vagnen och lemna henne ej förr än du aflemnat henne åt föräldrarne. Du måste heligt ansvara mig för henne ! Af nåd, Philip, hör mig!... jag skulle vilja . . Unge man, unge manl utropade.stenbrytaren med förfärad röst, var förnuftig!... ni är icke van. vid våra stegar... ni utsätter er för att falla och krossas i djupet. Men Lussan hörde ingenting mera; Jjuset, som han.ryckt ur Salomon Hartmans. hand vid nedstigandet på stegen, syntes redan mer ön tio fot under brunnsöppningen. ..ba Välan dål sade den gamle tysken hög