tade han vid åsynen af Chavigny och Hartman det öfverlögsna antalet. Följ efter honom! ... utropade Philip till de andra, hvilka stannat orörliga af förvåning öfver Mådards öfvernaturligt snabba rörelger. Men att upphinna honom var som att förfölja Alpernas stenget; inom tre språng hade han uppnått den lilla skjulbyggnaden och försvunnit bakom den. Då Philip i sin tur kom dit fann han ej mera något spår af sin fiende. Hvart hade han tagit vägen? han kunde ej hafva upplöst sig i dimma, likt de irrbloss hvars alla fantastiska och lätta rörelser han egde! Månen upplyste fullkomligt trakten ring skjulet; gräsvallen och jordhögarne upptäcktes redan på femtio stegs afstånd derifrån, men någon lefvande varelse syntes ej till. Vid spejandet rundt omkring den lilla byggnaden märkte Philip plötsligen att dörren blifvit öppnad; det var således dit hans motståndare flytt. ,Skynden er, vi ha honom! utropade han. De begge andre skyndade dit; men Philip gaf sig ej tålamod att afvakta deras ankomst, utan störtade djerft in i skjulet. Akta er! utropade den gamle tysken otåligt, gå icke in utan ljus... I himlens namn akta erl!b Philip hade redan insett nödvändigheten att vara försigtig och stannade orörlig tills de andre anländt; det var hög tid, ty knappt hade Salomon hunnit tända ett ljus innan den häftige unge mannen upptäckte en djup brunn en foötsbredd derifrän;ett steg till, och han hade nedstörtat i svalget! De voro nu inne i skjulet; det hade, som vi redan sagt, blifvit uppbygdt till materialbod åt stenbrytarne i grannskapet, ehuru det nu sedan en längre tid tillbaka varit öfver