Aftonbladet – 12 april 1855, sida 3

SLvat J fal Nora Lalas om Krig OCH UppfQt, förskräckens ej; ty dessa ting måste först ske; men det är ännu icke änden. Folk skall resa sig upp emot folk och rike mot rike.n Så säger Herren. Underkasten -er. hans rådslut. Och btänken ej att jag är kommen att sända -I fred på jorden; jag är ej kommen att sända fred, utan svärdet. Så säger Herren, som ni kallen Fredsfursten. Och hans ord äro vishet, rättvisa och sanning. — Frihet på jorden, frälsning i evighet är det mål hvartill menskligheten är kallad. Vi hafva en Fader i: himlen. Detta är ett ord af omätlig betydelse och fullt af kärlek. En fader kan ej hafva dömt sina T barn till träldom, förtryck och förderf. Att I tro motsatsen vore en hädelse. vMen det är ännu icke änden,. Likasom vi af geologien lära att skapelseverket beständigt fortgår timma för timma, likaså se vi i historien en Å oupphörlig uppenbarelse af hans vilja. Veten j något enda folk, som blifvitbefriadt från träldom genom något annat medel än svärdet? Det finns intet och har aldrig, funnits något bådant. Det är derföre som Herren sagt: Dessa Iting måste först skev. Det är derföre Herren Å säger: Jag är ej kommen att sända fred på jorden utan svärdet.v I; Vörden Herrans ord; sätten er, ej upp emot uppenbarelsen af vår himmelska faders vilja. Att. låta orättvisan herrska, när svärdet kunde hafva,stäfjat den — att: genom fördrag fastare tillbamra förtryckets, fjättrar, när svärdet kunde hafva sönderhuggit. dem — det är ett. orättfärdighetens, ej. ett, fredens verk. Att påyrka, strafflöshet för tyranner, då de inkräkta grannens hus, då de förtrycka, utsuga och pina folken, är detsamma : som att yrka strafflöshet, för ulfvarne som uppsluka fåren. Finnen j-ej att det är ett vanhelgande och en hädelse att ge orättvisa och förtryck det sköna namnet fred? Ni prediken Fred åt tyrannerna. och god vilja åt förtryckarne,; säger ej ert samvete, att ni på samma gång prediken krig emot menniskans rättigheter och ond vilja åt menskligheten? Om tjufven bryter sig in i uti ert hus och frånröfvar er ert silfver, gen j honom då för fredens skuld ert guld på köpet; eller tillkallen j polisen, att han må blifva straffad och er egendom återställd? Hvilketdera gören j Och hvarest är det tribunal , till hvilket förtryckta nationer kunna vädja mot de krönta röfrarne af deras fred och lycka, om detiej är svärdet? pHvarje träd som ej bär god frukt skall afhuggas och kastas på elden, säger Herren. Finns ett sämre träd än orättvisa och förtryck ? Likväl yrken j fred för det onda trädet, att menskligbeten må tvingas att äta dess giftiga frukt — förtrycket. Är det menniskokärlek? För er, som (tack vare Cromwells svärd) ej han. något förtryck att utstå; är det mycket lätt att säga: Krigen. ej, låten oss hafva fred, att vi i allt lugn må kunna. egna våra krafter åt handelnsdch-industriens fredliga sysselsättningar och sålunda fortfara att öka vår välmåga ? å Men Europa är förtryckt. Jag vill ej sägal. till. er: Samlen er ej skatter på jorden; j. kunnen icke på en gång tjena Gud och mam-(:mon., Jag vill ej säga så till er, emedan ni utmärken er genom milda samfundsdygder och enskild välgörenhet. Jag vill blott fråga er: Tron j att er religion. endast ålägger er, att vara kärleksfulla mot enskilda: menniskors öfvergåendelidanden och förbjuder er ått vara kärleksfulla mot nationerna, mot mensklighetens beständiga lidanden? Om. det är er religion, förlåten mig då, om jag säger er, att ni antingen ej ären kristna, eller också är er kristendom lik fariseernas bön, en ljudande malm och en klingande bjellra. i Jag är full af brister och svagheter; jag vet det. Men, jag, är djupt fästad vid, miha fäders religion. Det var. en, period i mitt lif, då jag hade att välja emellan fara för lifvet och min kristna tro. Jag; skryter ej öfver mitt val. Jag tackar min fader i himlen, att han gaf mig; styrka att vara Kristus trogen. Och: jag :beder: innerligt, att,ni alla. hå bli förskonade från en dylik pröfning: Men det säger jag eder,. vänner, att om man kunile öfvertyga mig att kristna religionen. förbjuder mig att sätta mig emot våldet — att egna mitt hjerta, min arm, mitt blod, mitt lif tilld. folkens befrielse från träldom och förtryck; om den skulle förbjuda mig att med vapen i hand strida för deras. frihet, när intet annat medel gifves-att göra dem. fria, skulle jag öppet afsvärja kristendomens troslä:or, ty jagi skulle då endast anse dem vara. ett verk iaf skenhelighet och hyckleri. i Men lyckligtvis är det ej fallet. Kristna religionen , är väsentligen kärlekens religion, Ve dem, som göra skilnad emellan allmka och enskild. välgörenhet, som inskränka sin menniskokärlek till sin närmaste granne, och förblifva likgiltiga för sina öfriga grannars, för nationernas lidanden. Ni sägen, måhända, att ni älsken dem; ni uppsänden. de varmaste böner för deras be-. frielse; ni viljen blott hvarken sjelfva strida. eller tillåta dem att strida derför. Ni önsken då heldre fatt de bli; förtryckta, och nöjen er med att för en timma af ert öfverflöd spisa en hungrig, -kläda en naken och trösta en olycklig; på samma gång ni uppmanen dem att tåligt underkasta Big förtrycket, somi generation på generation skapar millioner hungriga, nakna och olyckliga menniskor. Men jag säger er, att om det är er. religion, är det ej Hans religion, som var sänd patt hela. de förkrossade själar, predika de fångna befri else och förlossa de betungade. Det är ej Hans religion. som lärde oss, att om jag än förstode all hemlighet: och all : kunskap och hade all iro, så att jag kunde försätta berg, och om jag än gåfvexall min egendom åt, de fattiga, och hade icke kärleken, såvore det. mig till intet nyttigl.o Fk Ni säger, det är skrifvet: vÅra vare Gud i höjden och frid på jorden, och rhenniskorna en god vilja.s Men jag säger er; er skrifttölk, ning är oriktig... Texten lyder sålunda: Ära vaäre Gud I höiden. frid nå jorden åt codt ha och JIA rm Re DO gt tr a ja Fr AD DD la --K