Aftonbladet – 12 april 1855, sida 2

Hon hade stannat. Theråöse I, utropade Philip idjup förtviflan, i himlens namn säg mig hvad ni hoppas af detta rysliga möte 7 ; Iogenting ! svarade hon doft. Den unga flickan: närmade sig nu trädet. Sedan Pbdip först en stund följt henne med ögonen, skyndade: han till skjulet. . . Månskenet upplyste den ljufva unga qvinnans alla rörelser medan hon gick öfver slätten. : Den fullkomligaste ensamhet syntes herrska rundt omkring henne, ty alla hennes försvarare voro. omsorgsfullt gömda, men hvarken ensamheten eller den åvstra tystnaden förskräckte den eljest så rädda flickan. Hennes mod svigtade ej en gång vid åsynen af det gamla trädet; hvars ohyggliga historia hon väl kände, och som uppreste sig likt en naturlig galge på det öde fältet; utan hon gick med fasta steg framåt och stannade lugnt framför det till. mötesplats bestämda galgträdet. Hon väntade några ögonblick; ingen syntes till. På hela den vida slätten märktes ingen mensklig varelse. . Hon började då frukta att Mådard ej skulle komma.: Kanhända hade han någon aning om snaran; och fruktade han den hotande faran? Thåråse stod några; minuter orörlig; den öfverenskomna timman var ej ännu inne. Äntligen slog klockan i ett aflägset kyrktorn och ett sakta buller hördes i det höga gräset; en skugga syntes stiga upp ur jorden och tyst närma sig, .Den unga flickan igenkände snart på den fantastiska drägten, de likfärgade dragen och den dystra blicken hålornas son. Vid åsynen af deny hvilken förorsakat henne så många hemska lidanden, ryste hon, och ofrivilligt ville. bon; fly derifrån; men, snart öfvervann hon detta första intryck och stannade; lutande sig emot trädets stam, för att ej falla. Mådard ställde sig framför benne, han betraktade henne länge med stum beundran, sedan tecknade han med fingret på alla de stäl