Aftonbladet – 12 april 1855, sida 2

rådet och förelägga detsamma de förslag till förändringar i dese sammansättning, som bli en nödvändig följd af-helstatsförfattningens konstitutionella karakter, och det är under närvarande förhålländen intet tvifvel derom attj riksrådets majoritet skall böja sig för rege-l. ringens vilja i detta hänseende. . Om man vill i allmänhet karakterisera den nu afslutade. riksdagens verksamhet, så kunde man säga, att den i sitt förhållande till regeringenburit prägeln af hvad som i en debatt blifvit kalladt sjelfförnekelse.; riksdagen har för ministerens skull och på dess begäran uppgifvit många kära förhoppningar och fromma önskningar, hvilket isynnerhet visade sig med afseende på förordningen af den 26 Juli, som icke blef föremål för riksrättsaktion; och riksdagen har med en frikostighet, som förtjenar erkännande, gjort hertigdömena en present af 1 million danska rdlr, uten att bestämdt förbehålla sig någon uppgörelse af räkningen mellan konungariket och hertigdömena. Under det riksdagen sålunda varit sjelfförnekande i hufvudpunkterna, har den i mindre väsentliga saker gjort någon opposition mot ministeren, hvilken dock vanligen till slut öfvergick till samstämmighet, men som dock stundom i begynnelsen: hade en temligen animos karakter; hit hörer det ideliga prutandet på småsummor, som efter hand synes ha blifvit oskiljaktigt från finanslagens behandling, och den lust som röjde sig hos ledamöterna af den fordna venstern. att inkila en princip i nekåndet eller beviljandet af ett par hundra riksdsler till administrationen; vidare oenigheten i afseende på lagen om ett tillägg till embetsmännens löner, i anledning af den dyra tiden, hvilken först löstes genon landsthingets fasta hållning o. s. v. Med afseende på riksdagens inre förhållanden, så vet man att der icke längre existera några partier i vanlig mening. Sedan Bondevännerna under förra. sessionen hade upplöst sig genom den bekanta misstroendeadressen; som aflägsnade Tscherning och en liten flock från den förra kompakta majoriteten, skred man till val under samverkan af.den förra nationella centern och den J. A. Hansen—B. Christensenska fraktionen och den häraf uppkomna riksdagen bar fullkomligt prägeln af denna koalition; som i folkethinget representerades af Monrad och J. A. Hanseh, och i landstbinget af Lehmann och B. Christensen. Man döpte i början denna koalition med namnet aden kalla alliansen, men den omfattades efterhand med en sådan innerlighet af anförarne för den sidan, från hvilken man minst skulle väntat en entente cordiale, nemligen de gamla bondevännerna, som känna sig väl i den nominella besittningen af makten (såsom stor faktor i majoriteten) och i det fina sällskap som skyddar dem mot de nationella bladens sarkasmer — att alliansen slutligen har måst betraktas som varm, och sannolikt kommer att fortsättas: under nästa session. Härigenom har återigen svalget blifvit vidgadt mellan den J. A. Hansenska fraktionen och Tscherning med hans partigängare, hvilket bland annat visade sig vid valet af statsrevisörer för nästa finansår; hvilket i folkethinget föll på Schovelin (enhälligt) och B. Christensen, hvilken sistnämde dock endast gick igenom genom centerns hjelp; under det Tscherning comp. arbetade emot honom af yttersta förmåga och för — det nationella partiets förra kandidat, Vända vi-öss från politiken till andra områden, så sker det mindre för att fästa uppmärksamheten på något märkvärdig: fenomen, än för att icke alldeles: med. tystnad förbigå en af utvecklingens vigtigaste sidor. . Litteraturen har på sednaste tiden företett en hög grad af produktivitet .och rikedom, dock mera hvad qvantiteten äh hvad! Qvaliteten angår. Isynnerhet lefver skönlitteraturen ett besynnerligt, stilla, indraget lif. De särskilda diktsamlingar, dramatiska arbeten och novellistiska försök, som utgifvas, bära alla karakteren af en jemn och olycksbådände: medelmåtta; man finner ingen egentlig friskhet, ingen lifvande ande; man liksom väntar på ett eller annat revolutionärt snille, som spränger menniskorna ut ur den gamla slendrianen och förer till kamp för en ny princip. Under tiden har kritiken derföre nästan ingenting annat att göra än att skaffa undan dem som försöka tränga sig upp på parnassen, och den antager helt naturligt en viss negativ ton, som något oroar dem, hvilka af kritiken fordra äfven någonting positivt. Hvad den dramatiska scenen angår, som eljest här utgjort medelpunkten för ett lefvande intresse; synes den ha blifvit berörd af samma dåsighetsanda. Medan en viss kritisk skola sträfvaratt störta det gamla komedispelet och i anledning häraf angriper HR fru Heiberg, företer sig den egenheten att ingen af hennes talrika beundrare vill uppträda för henne, utan att de inskränka sig till att djupt men i stillhet indigneras öfver -bildstormarne; hvilket naturligtvis ger dessa än mera mod. G. — H.M. Konungen har i dag hållit konselj. RAN — Hofmarskalken friherre M. von Wahrena eng 7 Sr Rn LR kl AllD.