Aftonbladet – 12 april 1855, sida 1

byggnad fanns kring mötesplatsen mer än den ungefär fem till sexhundra OR derifrån belägna krogen och ett lågt skjul hvilket stenbrytarne begagnade till materialbod. Hartman observerade omsorgslullt alla dessa detaljer, slutligen sade han skakande på hufvudet: Stället är minsann väl valdt, en öfverrumpling blir inte lätt... men nog har kärleken i alla fall litet insöft Mådards vanliga försigtighet, ty annars skulle han ändå icke våga sig så här långt. Hör på, Hartmanx, sade Philip, pni känner bestämdt den der karlen mera än ni vill låta påskina, sög mig hvad ni vet om honom — Jag ber er derom! Likväl, invände Chavigny muntert, utan något slags ivblandning ur tyska mytologien; jag svärmar hvarken för tomtegubbar, elfvor eller spöken. Mins ni, pappa Hartman, hvad ni försökte skrämma upp oss med dylika dumheter den der märkvärdiga natten? Mina herrar,, svarade gubben allvarsamt, man är icke lögnare derför att man söker öfvertyga andra om hvad man sjelf tror. Jag kan icke nu säga er hvad jag vet om Mådard, men en sak är jag säker på, och det är, att han skall döda mig i natt! ..s Er, Salomon ! Gyckelmakare ! En ung och vacker adelsman som ni, kan väl gyckla, men icke en gammal gubbe som ag, sade Hartman sorgset till Chavigny; redan innan solen åter gått upp skolen j se att jag icke misstagit mig ! Men hvilka skäl har ni då...? Jag kan icke neka till, mina goda herrar, att jag könnt Mådard både länge och väl. Jag hade redan före den dagen då jag ledsagade er genom gångarne haft bekantskap med honom, churu jag städse, lika mycket af fruktan som af andra skäl, sökt undvika bonom, som om han varit djefvulen sjelf; och då jag lydde hans högvördighets, vår namnkunnige stormästares befallning att följa er på ert atröftåg, var jag säker på att han