Aftonbladet – 11 april 1855, sida 3

av Jutland 05, 1117115 ab Seeland 64 R. : BLANDADE ÄMNEN. Om kejsar: Nikolai död erhöllo de utanför Eupatoria lxgande ryssarne första underrättelsen genom -sina mötståndare, de inom staden varande turkarne, enligt hvad ett bref från en turkisk officer i Eöpatoria, infördt i Jöurnal de Constantinople och dateradt den 8 Mars, upplyser. Ur detta bref, som tillika vederlägger ryktet om Iskender Begs död, meddela vi följande utdrag, skildrande på hvad sätt ryssarne dagen förut erHöllo underrättelsen om deras kejsares död, äfvensom:åtskilligt annat, som är karakteristiskt nog: Nämde dag, på eftermiddagen, varseblefvo vi från murarne ryskt kavalleri, som närmade sig till högra flygeln af vårt läger. Sefer Pascha (grefve Koscielsky) drog dem till möte medtvå sqvadroner turkiska lansierer. På visst afstånd stannade på en gång båda trappafdelningarne; Framför ryska fronten säg man blott fyra ryttare, och dessa tycktes vara officerare, ehuru alla officerare, till och med generaler; enligt kejsar Nikolai ;befallning; äro ålagda att beständigt dölja sina uniformer under grofva soldatrockar. Sefer Pascha, åtföljd af sin adjutant, af hr Kuczinski, ingeniörmajor i egyptiska armöen, och af en annan officer, ryckte dem några steg till mötes. Då de båda truppafdelningårne närmat sig hvarandra så nära att man kunde börja ett samtal, visade i början isynnerHet ryssarne något misstroende; men man afgaf å ömse sidor sitt hedersord på att intet anfall skulle ega rum, och samtalet begynte. Sefer Pascha närmade sin häst.till den officer, som tycktes vara den ryska kårens anförare, och hvars hufvud var betäckt med den tartariska mössan af svart fårskinn, och tog sålunda till örda7 Mina herrar, jag har en sorglig underrättelse att meddela er: Kejsaren är död. Hvilken kejsare, om jag får be? — Er, kejsar Nikolaus. Af hvilken datum är denna underrättelse. Af den 2 dennes. Det är möjligt, men icke fallt säkert. Visserligen erforo vi, då jag för några dagar sedan besökte Sebastopol, att vår kejsare hade svårt insjuknat; men vi få väl se. Efter några andra betydelselösa ord bad Sefef Paschå den ryske officern säga sig med hvem han hade den äran att tala. Med generalen furst Radzivill. (Samme man, som efter ungerska krigets slut skickades till Könstantinopel för att af sultanen fordra utlemnandet af de flyktingar, hvilka deltagit i kriget i Ungern, hvitken begäran likväl blef energiskt afslagen.) På ett dylikt spörsmål från furstens sida uppgaf Sefer Pascha äfven sitt namn. . Min Gud! Pascha! Här ha , vi åter. ett exempel på krigets underliga skickelser ! Lodag, slåss vi med hvarandra, och för tre år sedan sammanträffade vi i Paris hos grefve Xavier Branicki; då voro vi vänner. Vänner? Jag ber om ursäkt, general; vi voro blott bordskamrater., .,Nå, min. Gud! det är ju detsamma., I detta ögonblick blandade sig en storväxt, blond, ung man, som äfven tycktes. vara en officer, i samtalet. Poeternan — sade han — äro ena fasliga storpratare. Med hvilka varierande uttryck ha de ej besjungit Krims skönhet, klimat . och herrligheter! Och likväl ha vi i flera månaders, tid gått i smuts uppöfver. öronen. Tror ni då, att vi i Eupatoria-ligga på rosor? Krig är krig! .. Apropos — tillade Sefer Pascha — hvem var det. som, gaf Iskender Beg det der sabelhugget öfver hufvudet? Iskender påstår att det måste varit jen adelsman, då hans motståndare, som hän ej kunde igenkänna på uniformen, emedan man med er nuvarande beklädnad ej kan urskilja officer från soldat, hade. en god häst och en stadig, öfvad hand. Huru? — frågade furst Radzivill — är icke Iskender Beg. död? Gud bevare oss derifrån! Han skall snart sjelf bevisa er det, när han tar sin revanche.n Välan, så säg honom då, att den sam sårade honom sjelf är sårad. Det är Winner, öfverstelöjtnant vid ulanerna. Man vexlade ännu några höfliga ord med hvarandra och utbytte några cigarrer, hvarefter officerarne återvände till sina trupper, utan att ett pistolskott blifvit lossadt. Vi anmärkte att alla åtta personerna vid detta möte voro polackar; två af dem, som hörde till ryssarne, höllo under hela samtalet svärdet draget... — Folkteatern i Rom. På Piazza Navona iRomhar man sedan Hågra är uppfört en mängd teaterstycken på deh lägre folkklassens dialekt. Den förste som bröt dei hya banan var Anhiblale ZanZoni, bäfflör vid en tet teater. Försöket gjordes med ett lustspel af Goldöni och lyckades förträffligt. Zanzoni fortfor att för den nyå teatern öfverflytta Goldonis arbeten till den romerska folkdialekien, Hans efterföljare Randanini öfverflyttade till folkscenen icke blött dramer ur det borgerliga lifvet, utan äfven skådespel i den högre genren och tragedier. Äfven Alfieri nedlät sig att på Piszza Navonas teater tala den romerska folkdialekien. Den förnämsta af dem som värka för denna teater är numera Tacconi. Till utförandet af sina lastspel, dem han sjelf författar, tax ger han sin personal ur de lägsta folkklasserna. Han är romerska folkets älskling, och censuren, så väl den politiska som dön andliga, behandlar hans produkter med största delikatess. Tacconi har förut upps mrädtpå alla Ro.ns teatrar i roler af andra ordningen. Numera är han Piazaa Navona-scenens regent för lifstiden. Han underhåller en hel skara konstiärer, som utan honom skulle svälta ihjäl; han roar romerska fölkety som utan hönom skulle förgås af ledsnad; han utvecklar, för att åt andra förskaffa bröd och nöje, en förvänande verksamhet och — kommer att dö i torftighet såsom han lefvat. En referent i den tyska tidning, ur hvilken vi hemtat dessa meddelanden, beskrifver på följande sätt en representation på Piazza Navona-teatern, den han sjelf bevistat: Man gaf Metastasios Didov, öfserflyttad till foltdialekten och försedd med-en pro:og af hr Philippo MTacconi. Denna prolog var ett det kostligaste uppträde manskan tänka sig: Der framställes på ett lefande sätt alla de otaliga smiåförtretligheter teaterHirektören får röna af sina improviserade skådespelare. Den arme impresariö, anfäktas från alla håll: Al de manliga Sujetterna, som tvista om ZEdeas rol, Heh alla vilja hafva? af de qvinliga, som sarmtligen göra anspråk på Didos; af en svartsjuk älskare, som icke vill tillåta sin flamma att uppträda på scenen,