Aftonbladet – 11 april 1855, sida 2

Mill Wibelli soire hade ett så mångtaligt auditorium somyhr de la Croix salong möjligen kunde herbergera. MIli W., som redan för omkring 5 år sedan debuterade på en af Ciaffeis soirber, visade att hon sedan dess icke lemnat sångens ädla konst åsido; hennes redan då mjuka och rena mez2a0-sopran har:vunnit betydligt i klang och fullhet; hennes intonation och öfriga sätt att behandla den vittnar om en god skola. Till koloraturen; den hon mindre ånvände, är åtminstone en god början gjord: och uttrycket eger renhet och sanning, om ock ännu ej den bestämdare och lifliga färg, hvilken man dess mera värderar, som den sällan utgör den starkaste sidan hos våra inhemska sångtalenter. MN :Wibelii nummer voro: söpranaria ur Årstiderna, rondo ur Stradella, två romanser a! Lindblad öch Josephson samt Gottlandsvisan. alla mottagne med förtjent bifall. Uti terzetten ur Tell biträddes hon på ett vårdad! sätt af mamsellerna Walin och Levin. MIL W. biträddes jemväl af-studentkören från Upsala — eller rättare en liten filialafdelning af densamma — som med. gin säkra ensemble, sin naturfriska känsla i föredraget samt sitt goda röstmaterial nu söm alltid framkallade ett lifligt nöje. Man hörde körer och qvartetter af: Wennerberg, O.: Lindblad, Tullberg; Josephson m. fl. samt ett Teniorgolo, (Du gamla, du friska,), hvari den vackra solorösten väckte en särskild uppmärksamhet. Åtskilliga nummer måste gifvas da capo och efter programnumrens slut sjöngs till afsked en vacker marsch. Soirn började medettförträffii, igt instrumentalverk :-Beethovens pianotrio i Bdur (Op. 11), som gafs: med soliditet och musikalisk a fattning-af mll Willman, hr Torssell och er bland våra bästa violinamatörer. token