Aftonbladet – 11 april 1855, sida 2

att jag måste uppge hela sanningen för herr de Sartine, men lika godt, :ty det-var som jag trodde:: när polisen kom till procentaren, var huset redan tomt, den gamle skurken hade naturligtvis anat oråd, så fort han sett mig vara min kös; och följaktligen rymt fältet med både hustru och skatter. Men jag tror att han ändåförr eller sednare blir hängd. I-alla fall är det obegripligt att icke heller den nedgången till hvalfven, som Bonnard betjenade sig af, står att upptäcka! sl det här qvarteret finns bestämdt ännu en nedgång till de underjordiska gångarne, och det är förmodligen just den som finns i det hus der Theråse så länge sutit fången: Olyckligtvis vägrar hon gifva någon bestämdare upplysning öfver detta sorgliga ämne; dansösen Sylvia syntes vara bäst underrättad, men räfven hon framhärdadei sin vägran, och fastän herr de Särtine uppbjöd hela sin förmåga att locka sanningen ur henne, hjelpte hvarken böner eller hotelser. Jä, det må Gud veta att han plågade den arma ungen, hon var också riktigt upplöst i tårardå hon gick ut; oaktadt-sin stora peruk ock bistra : fasoner, är herr de-Sartine i alla fall icke någon rysligt sträng domare, tycker jag. Stackars lilla Sylvia!.. Meny apropos herr de Sartine, så märkte: du; Philip, med hvilken särdeles uppmärksamhet: han behandladevdig? Först skrek han ut din likhet med salig kungen som någonting alldeles märkvärdigt; och sedan lät han dig,få residera-i ei vacker förgylld länstol, medan jag, en andlig. dinväng din: like, måste stå på mina fattiga sbensti öfver två timmars tid. Ochmed hvilken artighet lyssnade han icke till dina anmärkningar, då han deremot knappast brydde sig omsatt höravpå mina, Men ioke nog sheddet; utan han bad dig ju nästan om förlåtelse för sitt misstag att hafva