Aftonbladet – 10 april 1855, sida 2

Ira nummer, är, musikaliskt betraktad, dermot nästan under medelmåttan och fordrar föredraget dessutom en. viss salongselegans, som icke egentligen tillhör hr R:s artistiska lynne. Virtuosernas häfdvunna sed att välja sitt andra nummer på uuderhaltighetens om råde, synes numera vara värd att afskaffa. Äfven mll Michal tyckes ännu hylla nämde princip: efter Donna Annas herrliga aria, der hon sjöng utmärkt väl, gaf hon en föga uppbygglig koloratur-cavatina ur Rigoletto, visserligen äfven sjungen med den konstfärdigbet och säkerhet som hon i så hög grad innehar. Hr Strandberg hade valt en rätt vacker Yabia urs Rossinis Stabat Mater,; hvars sydländska lynne dock ej riktigt tycktes lämps sig för arten: af denne sångares föredrag. Koasertens sednare afdelning utgjordes af Beethovens Sinfonia eroica. Dessförinnan förekom såsom intermezzo ett litet divertissement af sveneka polskor för orkester (af konsertgifvarens arbete), som ursprungligen läre) varit bestämdt till mellanakt vid tilscenen hvartill det ock med fördel bör kunna användas. Pjesen består af en genomförd iätro. duktion, tvenne karakteristiska polskor sam en kort coda, alltsammans rikt instrumente. radt. Genom den plats författaren anvisa sitt arbete, har han reserverat det för anspråk hvilka dess genre ej medgifver. Det största och allmännaste intresset va fästadt vid det sista numret, symfonien. Der karakteristiska delen, hjeltedramat, afsluta: egentligen med den andra satsen, hvars dystre prakt, hvars skakande sorgtoner förkunn: slocknandet af tt hjeltelif. Det glada, lef nadsfriska Scherzot, det fantastiska finale med sina romantiska melodigrupper, med sin: variationer af det finaste arbete, tillhöra mindre eroican än symfonien. Symfonien gafs ganska vårdadt, med un dantag af första satsen, der man ej fullt åter fann den omsorg man hos 0ss vanligen egna symfonimusiken. Den strid som måste upp komma mellan det öfverilade tempot och d utförandes känsla, tillät lika litet utvecklande af en strängare ensemble, som af denna ma jestätiska hållning, hvilken tförvärfvade Beet hoven namn af instrumentalmusikens konung