Article Image
föranledt, om ej diplomatiska reklamationer, åtminstone förtroliga förfrögningar. Rättvisan bjuder emellertid tillägga, att de krigiska fraserna sägas blifvit på ett äfven för den misstänksammaste diplomati på ett fullt tillfredsa ställande sätt förklarade. Så stodo sakerna när regeringen slutligen, utan motivering, utan ringaste utredning af behof, lät sin finansminister träda fram och begära mer pengar,. Aldrig kunde regeringen tydligare ådagalägga sin ringaktning för den andra statsmakten, och propositionens form tycktes särskildt vara beräknad på act visa det regeringen var i stånd att genomdrifva allt hvad hon ville, att all opposition var fullkomligt fruktlös. Så gick det också. De som i borgareståndet under hela riksdagen aldra strängast fördömt både regeringens system och rådgifvare, förklarade sig nu, utan alla förbehåll, beredde att uppfylla regeringens önskningar, och ändå mente de sig ej gifva henne något förtroenlevotum! Det är förmodligen endast i obetydliga och likgiltiga saker som man ger sådana! Både regering och rådgifvare hade ju så tydligt ådagalagt sin känslolöshet för allt tadel, alla nederlag; endast penningar beviljades, bar man med hjeltemod de bittraste förödmjukelser. Bedröfliga äro i detta ögonblick utsigterna för den stora europeiska frågans lösning. Ur stånd att uträtta något mot Sebastopol, stå de allierade afstängda från sin fiende af ett ogenomtiängligt bilte af skandinavisk och preussisk neutralitet samt dermed följande österrikisk tveksamhet, och tvingas, af brist på naw turliga bundsförvanter på Rysslands egna gränser, att söka hjelp hog aflägse boende natio. ner af tredje rangen. Svenska riksdagen har, genom sin tacksägelseadress och sina kreditivbevillningar, 1 sin mån medverkat till denna sakernas ställning; ty man bär ej ansvaret endast för hvad man gör, utan äfven för hvad man låter. Då vi säga ansvar, vilja vi ej försöka afgöra huruvida det i detta afseende inner bär en skud eller en förtjenst; en sådan dom kan endast efterverlden fälla. Men går Ryssland ur striden belskinnadt, blir dess inflytande, genom vanmakten af vestmakternas företag, snarare ökadt än minskadt, dess grannskep till oss mera hotande än någonsin, allt derför att Sverge försummat rätta ögonblicket; då har utan tvifvel regeringen ett tungt ansvar att bära, men den skall ej då underlåta att dela med sig deraf åt den medgörliga representationen, och säga till den: tu Vas voulu, Georges Dandin; det var du som genom adressen och anslagsbevillningarne uppuppmuntrade neutralitetspolitiken ! Om vi ibland riksstånden lagt en särskild vigt på borgareståndets ansvarighet, så hafva vi dermed endast trott oss bevisa detta stånd en skyldig aktningsgärd. Ty om svenska folket väntar någon sjelfständighet af sina representanter, så är det ej bland junkrar och prelater, utan hos sina egna valda ombud för stad och land, och i första rummet kastar det sina ögon på det tredje ståndet. Så gör äfven utlandet, och det har under det sista året till viss del blifvit en sanning, hvad en värd reprostiiknt yttrade vid 1848 års riksdag, att uropa harsina blickar fästade på Sverges borgarestånd. Det har ej undfallit den europeiska uppmärksamheten, hvilken ställning borgareståndet intager vid våra riksdagar, hvilken rol dervid spelas af representanterna för våra betydligare städer. Det är komitentskaperna, som i första rummet bära ansvaret för de två folkvalda ståndens sammansättning, och detta ansvar blir vigtigare i samma mån som föremålen för riksdagens verksamhet blifva af en mera allvarsam och fosterlandsvigtig natur. Flera sådana frågor hvila till bebandling vid nästa riksdag, hvaribland i första, rummet. den, om svenska folkets dyrbaraste och snart sagdt enda verkliga politiska rättighet, tryckfriheten, skall törtfarande värnas af grundlagens helgd eller ej. Fienderna till denna för godtyckets ogenerade utöfning besvärliga rättighet skola icke spara nägra bemödanden ätt söka skapa ett borgareoch bondestånd: efter sitt sinne; det beror på landets upplysta näringsidkare och på dess redliga dannemän att genom valen af sina ombud häfda sin urgamlaäfrihet eller kasta den för vindarie. TIN

10 april 1855, sida 1

Thumbnail