med beklagade, att en sådan motion någonsin blifvit väckt, ehuru ban cciså med oss andra tyckte att man äl för skarms skull måste släppa den igenom. Samma var äfven förhöllandet i medstinden, åtminstone i ett af dem. Men det är väl icke rätt billigt att påstå, det en sålunda tillkommen och sålunda genomdrifven adress utgjorde något uttryck a? riksdagens enkhälliga öfvertygelse, aldrsminstipnebar nögon sanktion af ett nentralitetssystem efter preussisk modell. På samma sätt var det med beviljandet af det sista kreditivet. En hvar, som från borgarstindets läktare sfhörde den långvariga och heta diskussionen den 3 Noveinber, eller efteråt läste den utförliga relationen deröfver i Aftopblådef, torda kunna bära vittre om att ståndets roajoritet, äfven regeringens varmaste vänner, endast och allenast derför gåfvo sina röster för propositionen, emedan de blifvit öfveriygads om, att de begärda medlen ej skulle användas Fr upprätt hållandet af den väpnade neutraliteten, som vid detta liksom vid andra tillfällen ficx sin vederbörliga dom, utan blott för den händelse, 2tt regeriogen beslöte sig till ait göra ett med vestmakterna. Jag anser mig hår böra vidröra den gravnplaga frigan om de en skilda förtroendena. Hvar och en vet hvad de verkade, fastän det icke var för en hvar lstt att säga, huru mycket då egentligen inneburo, men det rådde en ganska allmän bentgevhet, att i detta fall deri snarare finna mycket än litet. Oupphörligen anfördes derjemte det ena beviset efter det audra på den sårdeles krigiska stämbpingen hos de högtoina ynglingar, hvilkas samhällsstälning tycktes böra snarare bjuda dämpande, än alltför öppet uttalande af sådana tänkesätt. Slafligen innehöllo också de utländska tidningarne ständiga, eburu visserligen understundom något mötsägande uppgifter om Sverges snart förestående förening med v.simakterna. Var det under sådåna förhållanden underligt att allting gick som det gick P vete Aftonbladet har sjelf vid mer än ett tillfälle framhällit den moraliska vizten af att landets utändska politik blef föremål för en diskussion, hyilk n man på allt sätt sökte undvika. Det är icke det minst betydande mönientet i den förflutna riksdagens historis, att sådana frågor vid detsamma för första gången sedän 1812 bragtes usder diskussion, och författaren af dessa rader nå-er den oböstridliga öfvertygelsep, att i trois af tacksägelseadressen och kreditivbevillvingarne här dock regeripgen, genom dessa diskus sioner, haft så tydligt tillfalle att förnimina den allmänva meningen i landet, att den derpä ingalunda kunnat misstaga sig. Då re aktionen af Aftonbladet, i olikhet med vissa acdra tidningar, stådse ådsgalagt den största välvilja mot borgareständet och nitiskt understödt des: bemödanden för det åskade fäderneslandets välfärd och utveckling, hyser jag den förhoppning, att redaktionen icke skall vägra plats ät dessa få, hastigt nedskrifna rader, ocbhoppås att de skola bidraga att nägot nildra det stränga omdöme, som, ehuru på ett indirekt tt, innehålles i den ofvan omförmälda redaktionsarikeln. Stockholm. F. d. representant. Den aktade representanten har fullkomligt misstagit sig om vår mening, om han trott den endast vara att få framkomma med några sarkasmer mot riksdagen. Vi ville ingen dömma eller fördömma, utan helt enkelt konstatera ett sakförhållande, och ett ganska vigtigt sådant. Insändaren i vårt lördagsblad tycktes vilja antyda att regeringen nästan brutit ett löfte, då hon under diskussionerna om det mindre kreditivets förhöjning så väl inhemtade att det allmänna tänkesättet ogillade neutralitetens vidare upprätthållande med vapenmakt, men det oaktadt både låter sin press predika neutralitetspolitiken och, såsom det synes af ordres och rustningar, sjelf bereder sig på nya neutrala sjö-och landtexpeditioner,alldeles såsom förra sommaren. Vi ansågo oss dervid skyldige att påminna, huruledes ständerna, i formelt hänseende, lånat sitt stöd till denna politik. Det syntes oss vigtigt att man ej glömde, det riksdägen genom flera af sina underdåniga beslut sjelf skyndade att taga en dryg del af ansvaret för regeringens politik på sina egna skuldror. Ständernas tacksägelseadress var endast det nödvändiga bihanget till neutralitetsförklaringen, och hrr Tersmedens, Hallströms, Wijks och Svartlings motioner om tacksägelse derföre Voro utan all tvifvel redan förutsedda när neutralitetspo!itikens grunddrag först utarbetades i samråd med det Oerstedska kabinettet, ännu innan förklaringen utsändes till godkännande af alla Europas makter. De två folkvalda stånden tycktes föreställa sig att de endast uppfyllde en artighet, en formalitet, och Peter Jönsson tyckte det vara så billigtatt ständerna tackade kungen för det kungen tackat ständerna, så att de kunde få tacka allesammans; de kunna nu efteråt se att de utförde — en politisk handling. Hvad som, enligt vår officiella press, nu hindrar Sverge att sluta sig till vestmakterna, säges vara de fyra punkterna, hvilka påstås icke i det ringaste angå oss, och den inskränkning som deri uttalar sig af krigets syftemål. Vid sommarens början, då de allierade flottorna plöjde våra farvatten, då dessa makter gjorde de enständigaste bemödanden att vinna Sverges deltagande för sina planer, då funnos ej de fyra garantierna, och de vestra makterna hade, såsom krigets ändamål, uppställt stäckandet af Rysslands makt, så att det ej vidare skulle störa Europas fred. Att medverka till ett sådant mål bjöd ej blott Sverges ära, utan också dess intresse, dess klokhet, dess omtanka för sin framtid. Hade Sverge då räckt sin hand åt vestern, hade mycket varit annorlunda, hade sannolikt framgångar på Östersjön lifvat de stridande till större framgångar, hade Österrikes vankelmod kanske gifvit vika. och Preussens ryssvänliga neutralitet blifvit väsentligen rubbad, trotts all hårdnackenhet. Sinnesstämningen i Sverge var otvetydig, och åberöpades, såsom vi tro, äfven i diplomatiska underhandlingar; men regeringen hade ju att åberopa, att Rikets Ständer enhälligt, genom en högtidlig adress, ytterligare befästat det bålverk mot rikets deltagande i striden, som redan genom neutralitetsförklaringen var till stommen uppfördt. Man behöfde ju ej då göra reda för sättet huru adressen tillkommit eller omtala att det var för skams skull och af beskedlighet som den utan votering antogs af de båda stånd, hvilka väljas af folket och egentligen kunna sägas representera nationen. Detsamma gäller om anslagsoch kreditivbevillningarne, Hvar och en här i landet vet hvilka utvägar begagnades för att genomdrifva dem. Så snart ett kreditiv var i farvattnet, uppstämdes, så väl i den officiösa pressen som genom ett särskildt organiseradt system af mellanlöparen, de mest uppskrämmande berättelser om hvad som hotade oss från Ryssland; ty den tiden ännu hettes det endast vara Ryssland som kunde önska att störa vår neutralitet, ehuru det numera medgifves att endast vestmakterna kunde finna fördel vid att förmå oss till dess öfverFA , 238 MN 6