Aftonbladet – 7 april 1855, sida 3

Article Image
ATIIET GAA PER Sen Nm RR endast velat taga afsked af sin fästmö. Målet anstär för Röös hörande. — Häradshöfding Söllseher hade sistl. torsdag lätit till poliskammaren inkalla arbetskarlshustrun Sadevasser, boende i huset n:o 11 vid Garfrsregatan å Kungsholmen, såsom misstänkt att tid efter annan hafva. från en å gården i nämde bus uppstaplad och hr Sölscher tillhörig vedtrafve, inforslat ved till sig. An!edningen till angifvelsen hade hemtats derntaf, att uti Sadevassers kök anträffats ett obugget större ved träd, som igenkänts vara af samma sort som i vedtrafven. Madam Sadevasser varpersonligen tillstädes, och medi en fiytande tunga, sökte hon i. ett extemporeradt föredrag bedyra sin oskuld till angifvelsen, allt under ähö-arnes muaterhet. Det var icke på en qvarts timmas: tid för polismästaren Ekströmer möjligt att afbryta henne, ty gumman var uti en formlig ekstas. Polism. Är det sanning att Sadevasser, enligt hvad rapporten innehåller, tagit ved från häradshöfdingens vedtrafve. Sadevasser (under mycken hetta). Nådig lagman, det är svårt att på gamla dagar bli beskylld att vara tjuf — jag har aldrig stulit — icke en knappnäl em säng. Jag. har fyra gänger i vinter fått ved fråm fattigvärden — och derföre är det bra bårdt att bli: så grymt oförolämpad. Jag har annat att tänka på. än bäradshöfdingens vedtrafve, ty se nådig lagman, jag måste föda mig mednålen — får hjelpa min stac-kars man, som är en skräddare. Polism. Jag bryr mig icke om hvad ni hjelper er man med, utan vill endast veta hvarifrån ni fått det vedträd som blifvit anträffadt uti edert ram och som, efter hvad styret är, blifvit stulet frän häradshöfdingens vedtrafve. Sadevasser. Ja, det är lätt förklaradt. En hos mig: boende sofvande person, varsnade häromdagen då han tidigt på morgonen gick ut, att ett större vedträd stod bredvid min dörr. Han sa då ät mig; madam Sadevasser lilla, här står ett vedträ som säkert tillbör madam. Jag tog in trädet i köket, för att smälta isen af det, ty det var alldeles nedisadt. Polism. Till saken; hvarföre tog ni in vedträdet ? Sadevasser. Jo det är lätt förklarligt. En madam som bott i huset, men flyttat, var skyldig mig ett stort vedträ som hon lånat. Jag trodde att hon möjligen satt trädet utanför min dörr. Polism. Se der ha vi det. Sadevasser (fortfar i sin berättelse). Jag kunde alrig ana annat än att vedträdet var ernadt åt mig. Jag tänkte väl mycket först på saken, men kom till det beslut — är det ej mitt, så kan jag ju lemna igen det. Om jag icke tagit vedträdet, så kunde ju någon obehörig kommit och tillegnat sig detsamma. Hvar och en är sig sjelf närmast nädig hr lagman. Polism. Hvem är den sofvande personen som i sömnen kunnat bära in vedträdet, ja, till och med tala med eder? Sadevasser. Jo nådig lagman, se här står ban bredvid mig, ban är icke annat än en fattig skräddare och heter Johan Eric Nyberg. Polism. Har Nyberg nägra upplysningar att meddela. Nyberg. Jo, madam Sadevasser har talat som em karl — hon har rätt uti hvad hon sagt — ty då jag på morgonqvisten skulle gå ut, sä obsalverade jag trädet och bar in det i köket. Madam är alldeles oskyldig, ja alldeles oskyldig nådig lagman. Sadevasser började uu åter slå upp sin spräklåda, nen tystades af polismästaren, som under förklarande: att hon pratat länge nog, uppsköt mälets vidare bandläggning till nästa torsdag. Det bör tillägga: att ett större parti ved tid efter annan blifvit stulen från hr Söllseher och att ban endast för att få reda på den sannoskyldige tjufven, anmält tillgreppet till poliskom.nissarien Tinggren. — Så väl ä Hötorget som vid Munkbrohamnen hafva: en oräknelig mängd månglerskor sin station. Större delen af dessa utgöres af s. k. uppköperskor, hvilka i forwliga karavaner tidigt om morgnarne tåga utgenom tullarne och äfven lyckas med landtboen bedrifva s. k. förköp, ehuru sådant i lag är vid vite förbjudet. På så sätt stegras priserna å matförnödenheter bewydligt. Attnu mera få å torget af en landtbo i första hand köpa en tunna potates, är omöjligt. Mänglerskan gifver en 12 sk. i handpenning, och bonden, eskorterad af månglerskan, mäste köra till torgs, och först sedan månglerskan fått mot förhöjdt pris sälja ut varan, då fär bonden sin betaloing. Derigenom nöåzas landtboen till sent på aftonen uppskjuta afresam ull hemmet, och dä ofta nog uti rusigt tillstånd. Bland dessa mängelskor eller rättare sagdt uppköperskor räder oftast en stor jalousie de metier, och endast den hvilken klockan 4 en morgon färdats in till staden kan göra sig en föreställning -hura landtboerna omringas af deras karavaner. Aflåter :cke landtboen till mångelskorna matvarorna. som han till afsalu ämnat föra till torgs, då öfverhopas han med otidigheter.. Hemslagtare tåga äfven ut genom tullarne och uppköpa det kött som landtboen ämnar föra till torgs, ehuru de icke äro berätvigade att i minut sälja annat kött än de sjelfva slagtat. Dessa oordningar, som betydligen bidraga att stegra priserna ä matförnödenheter, skulle före-kommas, om några poliskonstaplar tidigt hvarje morgon stationerades ett stycke utom tullarne. Enligt: hvad flere gåvger blifvit omtaladt, så råka dessa förhandlare ofta i lufven på hvarandra, isynnerhet mänglerskorna. Mångelskan Pettersson är basen bland sällskapet ä Hötorget, och vid Munkbron mängelskorna Johansson och Berggren. Så väl Johansson som Berggren ha flere gånger undergätt fängelse vid vatten och bröd för det de slagits vid Munkbrohamnen; och har Johansson otaliga gånger varit tilltalad derföre att hon lurat bondgubbar på det sätt att hon öfverenskommit om ett pris, men vid liqvids uppgörande påstätt att varan varit skämd och hon således ej kunoat betala så mycket, och hvarföre polissak blifvit anhängiggjord:. Johansson och Berggren hade i onsdags åtta dagar sedan å Munkbrotorget råkat i lufven på hvarandra, hvarföre de dagen derpå inkallades till polisförhör. Målet uppsköts tills som i torsdags, men under tiden utförde madamerna åter en batalj. Johansson hade med knappnålar stuckit Berggren i ansigtet och bakom öronen, så att blodsutgjutelse deraf följt, samt derefter med gatsmuts öfversmort Berggrens ansigte. För den första bataljen dömdes Johansson att för gatufredsbrott och tre slag böta 15 rdr, och Berggren för gatufredsbrott och tvä slag 14 rår 24 sk. Johansson fälldes dessutom att böta 14 rår derföre att hon å gata med koappnålar stuckit sönder Berggrens ansigte, eller tillsammans 29 rdr allt bko. Johansson insattes genast å motsvarande fängelse vid vatten och bröd: Ystad. Under den vid Herrestads häradsrätt pågäende undersökningen om uppkomsten till elden i det hus, som den 21 sist!l. Februari afbrann vid Risåbron bär nära staden, har gossen Olof Lindström, som till ea början bekände sig hafva anlagt elden, ätertagit denna bekännelse, och vid sista förhöret uppgaf han inför häradsrätten att han genom misshandling af sin husbonde förmätts pätaga sig skulden, och af farhäga att han efter undersökningen skulle blifva ätersänd till samma husbonde, icke förr än nu vägat bekänna sanningen. Han visade också genast märken efter misshbandlingen, och vid derefter med gossen auställd iakarebesigtning har man funnit på hans ben och lår stora märken efter slag eller stötar, ehuru ban redan sutit i häåradsfängelset eller under häradstjenarens uppsigt omkring 3:ne veckor. Då han togs i förvar skall han blott med svårighet kunnat gä. En dylik misshandiing af ett barn om 9—10 är, för att förmå det bekänna på sig ett supponeradt brott, är så upprörande, att det icke nog strängt kan karakteriseras, och det är i hög grad vnskligt att sanningen härvidlag mätte kunna utrönas för att den verklige brotislingen må blifva straffad. Vittnen, som först varsebl:fvit eldens utarott, uppgifva att den straxt slog ut på bäda sidor om skorstenen, hvarför det icke är omöjligt att antändningen skett antingen genom guistor från skorstenen eller genom nägon spricka på densamma. (Sk. Tel.)

7 april 1855, sida 3

Thumbnail