Aftonbladet – 7 april 1855, sida 2

stöd eller beskydd, så besvär jag dig att ej tveka; offra då lugnt mitt minne; jag förtjenar uppskära hvad jag sjelf utsått, oc: allt skall synas mig godt blott du blir lyckligt... Begagna dig derföre utan fruktan af det papper hvilket du funnit knutet omkring detta mitt testamente med ett svart band. Det är den skrifvelse konungen gaf mig sista gången jag såg honom, han hade en tår i sitt öga då ban räckte mig detta papper. Må du minnas denna tår, min Philip, ty den kom ur din fars ögal... SDenna skrift kan öppna ärans väg för dig; den är ditt arf, min son, och det tillkommer icke mig att förhålla dig det; men Fhilip hvad jag skulle vara stolt och lycklig om man aldrig i mig såge en konungs älskarinna utan en enkel och blyg qvinna, ödmjuk inför Gud och menniskor! Hvad än må hända, så förlåtelse! Min dyre Philip, gråt öfver din arma mor Lucile.n Då Philip slutat läsningen af detta bref dolde han med djup rörelse hufvudet i sina händer. Jo, jo älskade och olyckliga qvinnav, återtog han slutligen, denna önskan som du endast darrande vågar framställa skall blifva uppfylld . . . du kände barnet men anade mannen, och han vill nu förverkliga ditt hopp; jag hade redan förutsett din blyga önskan. Var lugn, o min mor, ingen skall någonsin erfara din sorgliga historia, det svär jag vid ditt heliga minnel Efter ett ögonblicks tystnad fortsatte han frromaräe af de öfrige papperen i skrinet. an kände isynnerhet en liflig nyfikenhet att läsa den skrifvelse Ludvig öfverlemnat hans mor vid deras sista möte. Hvad kunde denna akt innehålla? Etterkännande?.,.. Nej, Ludvig XV skulle aldrig kunna hafva begått en dylik oförsigtighet! Det var förmodligen