gefär två lieues från Morly. Under en jagt hade kungen händelsevis fått se den vackra Lucile, då knappast 16 år, samt ögonblickligen förälskat sig i henne. Genast sattes de afskyvärdaste agenter i rörelse för att bedraga den arma oskyldiga flickan; uppgiften var ej svår: en gammal dum gumma och ett obetänksamt barn äro lätt narrade i fint utlagda snaror. För öfrigt var Ludvig vid denna tidpunkt ung, våcker och snillrik; Lucile ansåg honom. för en fattig officer, med hvilken ett giftermål vore lätt möjligt. Hon insåg först hela vidden af sitt fel den dag då förföraren, vid hennes uppmaningar att ändtligen uppfylla sina löften, sorgligt svarade: Jag är kungen., Allt detta var utförligt förklaradt genom handlingarne i skrinet, och intet tvifvel kucde uppstå öfver de skamliga intriger hvilka förorsakat den arma Luciles fall. Derfanns dessutom en mängd korta men passionerade bref, skrifna af kungens egen hand och undertecknade med det namn han gifvit sig inför Lucile. Flera bref af Lebel, och några andra af kungens handtlangare, bevisade tydligt Ludvigg brottslighet och det skamhga giftermål hvilket deraf blifvit en följd. Philip stod tankfull, med handen hvilande på de kringströdda papperen, och några tårar tillrade långsamt utför hans bleka kinder. Jag visste väl,, sade han med smärta, att bon ännu skulle vara värdig min vördnad och min ömhet! Huru hade hon, så ung och O5Ky1dig, kunnat reda sig ur dessa afskyvärda nät ? Efter ett ögonblicks tystnad aftorkade han sina ögon och fortsatte skrinets undersökning. Ibland de andra papperen upptäckte han nu ändtligen: också det förseglade testamentet, hvilket vi redan omtalat. Han bröt antsfullt sigillet och läste följande bref