svårt att undvika någonting. Herr de Sartine anser mer än balfva Paris hotadt af dessa våldsverkare: Bra, bra, bror Salvien, sade stormästaren med bäftig sinnesrörelse; jag tackar er för dessa underrättelser; Jag vill hålla mig beredd: Men framför allt, berätta: icke att teräplet står i förbindelse med gångarne.s Trör ni då att man är okunnig derom? SDet är sannt, och jag måste skyndsamt fatta nödiga försigtighetsmått.. Farväl; bror Salvien; vår ordens intressen fordra min närvarö å annat håll, men edra trogna tjenster skola icke glömmas inför det heliga kapitlet. Abben ville nuv äflägsna sig. Ännu ett ögonblick, vördade stormästare, återtog Salvien med glasögonen; ni har ju sagt mig att ni fäste stor vigt vid att återfinna den gamle tyske drinkareh, hvilken flytt från den heliga logen, hvars! väktare han var dåtemplet stod öde?, Ja, det är sannt; nu isynnerhet skulle Salomon Hartmann kunna göra oss stora tjenster, ty han ensam känner de underjordiska hvalfven och skulle också möjligtvis kunna lemna några upplysningar öfver de personer; hvilka bruka uppehålla sig derstädes. Då måste jag genast gripa honom; men det är en stark gubbe... han lär nog: göra motstånd; fördömdt att jag icke tog med mig någon af minå handtlangare! :: Är han då här? frågade abben förvånad. Ja visst, detär just honom jag Passat på; ban tjenstgör nu som markör vid bollspelet. Men hvar är han?.. jag tror, vid alla djeflår, att den skurken flytt sin kos medan vi pratati Den misstänkte personen hade verkligen så fort som möjligt skyndat derifrån, sedan han märkt sig vara ett föremål för de begge hers rarnes blickar. Men Salvien, hvilken hade