Salvien slog ned kappkragen. Jag upptäckte ers högvördighet för några minuter sedan, återtog han, men ni var sysselsatt och i sällskap med en broder, hvilken är, om jag ej misstager mig, kammartjenare hos chevalier de Lussan, hvarför jag icke vågade nalkas. Hvem vet ora ni icke tvärtom var ganska belåten med att speja på oss, mig ovetande; möjligtvis trodde ni er kunna upptäcka den hemlighet som hitfört mig? sade abben strängt. Akta er broder Salvien, ni spelar ett högt spel emellan Czesar och oss. Kom väl ihåg att vi hafva rysliga straff för menediga eller förrädiska bröder ! Salvien smålog omärkligt, hans egna ställning inom förbundet tillät honom uppträda med säkrare och mera orädd hållning än någon annan; likväl svarade han ödmjukt: pErs högvördighet anklagar mig orättvist; jag tvekar ingalunda emellan templet och Cesar; jag har redan längesedan aflagt mis na prof, och ni vet sjelf att ett enda ord af mig till polisministern skulle hafva ådragit vår heliga orden alla möjliga slags förföljelser; men jag har ingen jåg själ; mitt hjerta är ädelt, mitt förstånd upphöjdt, och dertill älskar jag vetenskaper ch konster. Om ers högvördighet ändå ville afhöra den quatrain som jag författade för en längre tid sedan och som då förskaffade mig så stort ryktbarhet... Afbryt detta ämne, sade abben häftigt; jag vill och bör: vara främmande för alla verldsliga saker. Men hvad gör ni här?förtfor han; ni hade väl något skäl att intränga på detta syndiga ställe? Ja, stormästare,, svarade Salvien, jag passar på någon; kanhända misstar jag mig, men titta då på markören der uppe på upphöjningen och säg mig om ni icke också känner igen... aj, han märker att vi se på ho: nom, så han vänder oss ryggen och drar nec