Aftonbladet – 5 april 1855, sida 3

vand omknutna paketet, hvilket redan ådrasit sig Philips uppmärksamhet. Vid bandets: ippknytande såg han att detta paket bestod ft tvenne olika papper; det ena var vårdsöst hopviket och tunnt, det andra var . brefformat och försegladt med flera sigill; lerpå hade den olyckliga Lucile skrifvit med egen hand: För min sons; detta var troligtvis den arma modrens testamente. Ehuru ett dylikt papper borde hafva varit, var och en heligt, syntes hr de la Croix ganska frestad att bryta förseglingen. Om den unge mannen,, tänkte han, redan illhörde vår heliga orden, egde jag rätt att bryta dessa sigill; men olyckligtvis hafva ej innu templets portar öppnat sig för honom; han irrar ännu omkring i öknen, törstande efter lifsens vatten! Han lade suckande bort testamentet, men let andra papperet ersatte honom rikligen för lenna uppoffring; det var just den handling nan sökte. Sedan han väl läst och ånyo om läst detta så vigtiga dokument, liksom för utt väga hvarje ord deri, stoppade han det i sin plånbok mumlande: Guds namn vare prisadt! Jag kan nu rädda detta envisa barn från sin egen oförsigtighet. Numera, han må vilja eller ej, skall han likväl nödgas gå sin lysande bestämmelse till mötes! Han stängde skrinet och sade i myndig ton ill Laurent: Tag nu skrinet och gå. Kom väl ihåg att len obrottsligaste tystnad för evigt måste beäcka hvad som tilldragit sig mellan oss.n Men, vördade stormästare, om hr Philip skulle upptäcka att något vigtigt papper fattades . Det är omöjligt . .. Gå i frid, söger jag er! Den trogne och orden sannt tillgifne brodern belönas inför kapitlet.. (Forts.)