Aftonbladet – 5 april 1855, sida 3

Herr de la Croix gick in i ett ensligt sidokapell, svagt upplyst af ett litet fönster, hvars kulörta rutor kastade ett magiskt sken öfver detta förr så heligt ansedda ställe; han satte sig framför ett här stående bord, ännu uppfyldt med vinfläckar och tomma glas, samt gjorde den gamle trotjenaren ett tecken att intaga en stol vid hans sida. Medan Laurent sökte efter den hemliga fjedern hvilken skulle öppna skrinet; sade abben med sin vanliga högtidlighet: Ni ser här, min bror, ett nytt exempel på huru ett heligt ställe grymt ödelägges. Denna heliga byggnad är nu öfverlemnad åt hedningarnes vanhelgelse och gudlöshet; hädelser och svordomar hafva efterträdt leviternas gudliga sånger... Men en dag skall varda kommande då vexlarne åter skola förjagas ur helgedomen, och templet, renadt af vigvatten, ånyo höra slagtoffrens skrik och de rättroendes heliga psalmer!... Sedan stormästaren gifvit den tjenande brodern denna mystiskt filosofiska lexa, började han undersöka papperen i skrinet, hvilket Laurent nu öppnat. Denna examen hade redan varat mer än en half timma; den gamle tjenaren väntade stilla tigande, med öfver bröstet korslagda armar. Herr de la Croix syntes bland denna mängd papper söka någon viss handling, hvars tillvaro han bestämdt kände, och som han nu icke mera kunde påträffa. Två eller tre gånger hade de spelande, endera af okynne eller oskicklighet, kastat bollen till hans sida, men abbån märkte lika litet detta, som han hörde deras döfvande skrik; försjunken i sitt arbete observerade han ej en gång en, i en vid kappa insvept man, hvilken stödde sig mot en pelare, några steg derifrån, och som med tydlig nyfikenhet följde alla hans rörelser. Ändtligen hittade abben det med ett svart