Aftonbladet – 5 april 1855, sida 2

——— i spratt . . . icke är jag svag för de satans jåken, men nog vore det synd att låta dem göra ett så förskräckligt hopp ! Medard sytes ej förstå honom utan fördjupade sig ånyo i gångarne. Efter ännu en qvarts vandring igenom nya hvalf; hvars bristfälliga utseende injagade fruktan hos Chavigny stannade hålornas son ånyo och visade på flera också här underminerade pelare. Observatorium, sade han med sin vanliga dystra och lakoniska röst. Chavigny förstod nu ändtligen skälet till alla de bivägar hans ledsagare valt. Medard ville att han med egna ögon skulle öfvertyga sig om de oerhörda faror för hvilka de förnämsta byggnaderna på venstra sidan om Seinen voro utsatta. Åh nej, nu gycklar ni bestämdt, min bäste herre,, återtog abben; ty hvad ha de stackars astronomgubbarne der uppe gjort er? de sitta ju i all beskedlighet och titta på stjernorna; låt dem i ro fundera på från hvilket håll vinden egentligen blåser. Nej... det vore grymt! ... jag förstår nog att ni önskar hämnas på edra fiender, men att blanda oskyldiga ned brottsliga . . . Medard slungade en så hård blick på den lilla abben, att han ej längre tordes uppresa sig till de lärdes försvar, utan följde tyst hämnaren, hvilken åter börjat sin snabba vandring genom gångarnes labyrint. Pelarne under det hvalf, på hvilket det präktiga kartusianerklostret var uppbygdt, voro äfven underminerade; och vid inträdet ien ny atelier, som abbån tyckte sig igenkänna, upptäckte han ånyo flera.minors. Luxemburg! -mumlade Medard. Och han gick vidare. Hör på, min gode herre, sade Chavigny, shar jag verkligen förstått er rätt? ... Att