att de båda grefvarne Adlerberg, far och sön, intaga en plats som kejsarens mest förtrogna rådgifvare; dernäst att två andra adjutanter, Patkul och Merder, som åtnjuta hans synnerliga bevägenhet, härstamma från Östersjöprovinserna. Furst Menschikoffs återkallande och utnämningen af Osten-Sacken, Liders, Berg och Ridiger äro icke heller egnade att beröfva gammalryssarne deras öfvertygelse att kejsar Alexander II hyser sådana tyska tendenser, som de lägga honom till last, hvartill ännu slutligen kommer, att de personer, som äro skickade till de olika hofven för att anmäla hans tronbestigning, alla äro af tysk härkomst, t. ex. generalerna Liewen, Grinewald, Budberg och grefve Nesselrodes son. Denna förkärlek för det tyska partiet väcker allvarsamma klagomål. Man tror i allmänhet uti Europa, att sjelfherrskaren har den oinskränktaste makt i sitt rike; men detta är en stor villfarelse. Kejsaren är mera beroende af adeln än man tror, och nödgas inrymma den ett stort inflytande på regeringen. Den största svårigheten för honom ligger just i att veta huru han skall fördela sina gunstbevis mellan det slaviska och det tyska partiet, utan att gifva någondera orsak till missnöje, då det varit en ständig och oafbruten strid emellan dem alltsedan Peter den stores tid. Uvar gång ett nytt tronombyte sker, göra dessa båda rivaliserande partier de mest förtviflade ansträngningar för att höja sitt partis inflytande öfver det andra partiets, och de strida härom på lif och död. Under Katharina II var ryska partiet i största ynnest, men undanträngdes af tyskarne under Alexander I, och det till den grad, att man berättar huruledes general Yermoloff en gång sade till denne kejsare, som tillät honom att utbedja sig en nåd: Gör mig till tysk! Kejsar Nikolaus förstod med mycken skicklighet att hålla jemvigten, så att han lutade till hvarken det ena eller det andra partiet, utan med sin jernhand höll dem begge i tygeln. Månne hans efterträdare är i stånd att göra detsamma? Det är en fråga som inom lång tid skall blifva afgjord, men bör emellertid icke undgå vår uppmärksamhet, då den måhända skall hafva stort intiytande på kraften och varaktigheten i det nuvarande kriget.n