Aftonbladet – 4 april 1855, sida 1

Af ELIE BERTHET. För er egen skull, herr de Chavigny, rtog fru Bonnard med bönfallande röst, var förnuftig. . ; Ni känner icke min man, han är oförsonlig i sitt hat, och jag är öfvertygad om att ni denna afton dödligt förolämpat honom. Afvakta icke hans återkomst! .. Sliddersladder! .. Hvad kan jag ha att frukta ät den der gamla dåren! Utan att vara någon Achilles, trov jag mig ändå vinna segern, isynnerhet då ni, förföriska Helena, blir stridens pris. EöHan kan skaffa sig hjelp, ban kan locka er i någon snara... Chavigny, om ni älskar mig så stanna ej en minut längre, eller det är för sent; min man återkommer. Jag älskar er och stannar. Anfäkta, tror jag icke att Paris alla vackra fruntimmer i dag komrnit öfverens om att afskeda mig just då jag bar som mest lust att bli qvar. Jag finner mig förträffligt i ert sällskap och går icke ur fläcken. Må er gamle svartsjuke Othello försöka . . . Med ett enda ord skickar jag bonom nog tillbaka under jorden igen. igDet ordet skall du minsann aldrig uttala l yttrade en dof röst bakom de samtalande. 4 sarama ögonblick hörde abben, hvilken vände fyggen åt dörren, ett buller från denna sida; en serviet kastades öfver hans hufvud, en kafle lades i bans mun, och kraftfulla händer fattade haus ben och armar. Förgäfves sökte han slita sig lös och ropa på hjelp; tjöcka tåg fängslade honom snart, hvarigenom ban hastigt beröfvades hvarje möjlighet till motstånd, JET A. B. n:o30--41, 48,44, 46, 47, 49— IA4, 68 och På 7 48, dö, BBB,